Skrivet av: djupsnack | 22 november 2009

Varför Djupsnack?

Vi vet. Vi har varit borta ganska länge nu. Ganska långt borta dessutom – i Brasilien närmare bestämt. Men nu är vi tillbaka – inte i Sverige – men på nätet. Vi kommer att blogga härifrån Brasilien varje vecka.

Vi – Sofie och Helena – arbetar som psykosocioterapeuter i Sydamerikas största stad São Paulo, där vi varje dag träffar människor med olika livsfrågor och problem. Faktiskt ganska liknande problem som svenskar har.  Men när vi åker hem till Sverige märker vi ofta av en annan typ av mänskligt och psykologiskt klimat. I Sverige är det till exempel viktigt att framstå som lyckad och lycklig. Man måste ha en fin lägenhet, en moderiktig och lika lyckad partner, barn förstås – om man nu är i den åldern – ett utvecklande jobb, charmigt lantställe och också kunna åka till intressanta långväga resmål på semestern. Inget fel på allt detta förstås – det är väl så bra som det bara kan bli. Samtidigt är det kanske just det som är problemet. Många känner att de inte når upp till alla dessa förväntningar – vare sig de kommer från dem själva eller från andra – och känner sig misslyckade och smått utanför. Andra lyckas faktiskt uppnå precis allt detta – men då infinner sig ofta en annan känsla. ”Och nu då?” Mitt bland dagishämtningar, fester, lägenhetsköp och fikastunder lurar den existentiella tomheten runt hörnet.

Vi älskar Sverige. Det är världens finaste land, med underbara människor. Men ibland känns det som en kuliss – en slags glasvärld. Vi har kommit långt på det horisontella planet med mängder av statistiska undersökningar, praktiska lösningar för hemmet, delad föräldraledighet och fiberrika matvaror – men inte på det vertikala. Det är som om det fattas djup, blod och ande. Och någonstans i detta odefinierbara finns förmodligen anledningen till varför vi svenskar ofta inte är så lyckliga och nöjda med livet, som vi faktiskt borde vara.

För det vi säger är ju inte att svenskar är ytliga eller andefattiga – tvärtom – i sådana fall skulle vi ju inte ha några som helst problem med denna typ av samhällsklimat. Problemet är snarare att det saknas forum eller tillfällen där man vågar prata om det som känns verkligt och viktigt.

Det är här Djupsnack kommer in i bilden. Vi vill tala om frågor som berör på ett sant mänskligt, känslomässigt och andligt plan. Om livet, relationer, framtiden, samhället. Visst är det en stor risk. I Sverige är man livrädd för att bli tagen som pretentiös. Det får inte finnas några svar, inga sanningar – allt måste vara relativt och objektivt. Så då är det säkrare att inte säga någonting. Och de som faktiskt ville ha ett svar står kvar där, tomhänta.

Om du har frågor eller reflektioner rörande olika livsval, situationer eller åsikter – skriv till oss och vi ska försöka svara på dem. Du behöver naturligtvis inte känna press på dig att vara ”djup”. När vi säger ”Djupsnack” är det förstås med en viss glimt i ögat. Det verkligt djupa finns dessutom oftast i det enkla, ärliga, rena – inte i några intellektuella eller svårmodiga uppvisningar.

På Djupsnack kommer vi förstås också att skriva våra egna inlägg och vi vill gärna ha svar på dem från er.

I Brasilien arbetar vi med en psykoanalytisk metod kallad Analytisk trilogi – en tvärvetenskap byggd på tre områden: psykologi (vetenskap), filosofi och teologi. Genom denna metod känner i alla fall vi att vi har fått många svar på hur människor fungerar och hur man kan tolka och förstå sin omvärld. Inläggen och svaren till våra läsare kommer därför till stor del att vara grundade på denna metod samt på den mer än 10 år långa erfarenhet vi har av att arbeta med människor.

Välkommen till Djupsnack.

djupsnack@gmail.com


Annonser

Responses

  1. Så bra initiativ. Nu börjar en tid hos oss i Sverige med 1 advent. Nyår i kyrkan med frid, ljus och förväntan, men för de flesta är det en tid fylld av stress och ljuset ser de inte. Här i Sverige behövs mer andligt uppvaknande. Där finns nyckeln till den mening så många lägntar efter. Jag är präst och ser dagligen tomheten hos mänikor med allt möjligt. De törs dock inte se in i sitt inre, där gud själv finns. Att möta sig själv är att möta Gud innerst inne i oss. Glad advent.

  2. Hej.

    Vad roligt med en blogg som kan beröra, utveckla och inspirera.
    Jag är syrra till Kerstin Arvidsson, har gått några vändor i analys. För länge sen hos Pertti Simula Keppe och 2005 hos Claudia P.

    Det ska bli kul att vara med i och följa er blogg.

    Mvh
    Sussi

  3. Är Brasilien ett land där problemen handskas på ett annat sätt. Det finns svåra problem i Brasilein, men jag inbillar mig att människor i sud america är något öppnare och mindre prestigfyllda. Jobbet tar mindre plats i ens liv. Eller är det så att allt är en prioriteringsfråga. Man väljer kanske det livet som de flesta runt omkring oss väljer utan att reflektera över vad man väljer. man är bara i en ekorrhjul

  4. Spännande ämne, detta Integral psykoanalys,jag lägger bloggen som en Favorit på listen så den alltid finns som en påminnelse.Jag arbetar med terapeutiskt arbete på en institution, där omvärldstolkning/ uppfattning/ förståelse är dagligen återkommande teman.Som sagt,jag önskar att bloggen får många inlägg med livaktigt innehåll!

  5. Hej Sofie och Helena!

    Det var ett positivt initiativ ni tagit om att öppna en blogg. Jag är själv intresserad av filosofi,psykologi och livsåskådningsfrågor och har läst några böcker av Keppe och någon bok av Claudia Pacheco om Hälsa och medvetenhet. Jag har saknat ett diskussionsforum för Analytisk trilogi. Jag lyssnar regelbundet på podcasterna ”Thinking with somebodyelse´s head” samt ”Healing through consciousness” som jag tycker är bra. Tycker speciellt det är intressant med forskningen med psykosomatik eller sambandet mellan själen och kroppen.
    Mvh Mikael Johnsson

    • jag tycker också att thinking with somebody else’s head och Healing through consiousness är väldigt bra program. Det är en stor hjälp att lyssna på dem. Men jag blev mycket glad när jag fick höra om djupsnack! Det behövs verkligen ett forum där man kan ta upp frågor på svenska med andra svenskar. Skönt!
      Tack till Sofie och Helena!

  6. Hej,

    bra initiativ, det stämmer så bra det ni skriver, det saknas något existentiellt i Sverige – det finns ett behov av det men svårt att hitta det.

    Ska bli kul att följa bloggen

  7. Hej,

    Jag blev väldigt glad över djupsnack!
    Ser framemot att följa detta och vara med.
    Jag själv har alltid varit intresserad av andlighet, psykologi och andra livsfrågor.
    Jag är nyfiken om livet i Brasilien ….

  8. så här en måndagmorgon funderar jag över detta motstånd man ofta känner – motstånd mot att göra något över huvudtaget! Är det november?
    Är det inversionen som gör att man är ovillig att göra det som vore det bästa – eller är man helt enkelt lat? Men vad är lättja, om inte en inverterad idé om att det är till fördel att göra bara det som är lustfyllt för stunden…
    kanhända en bagatell bland de stora existentiella frågorna, men ändå….

    • Nej, november tror jag inte att det är, för här i Brasilien är det en underbar varm sommarmånad, och man känner samma hemska motstånd när man går upp måndagmorgonen… Visst har det att göra med inversion, som är det begrepp vi använder inom Integral psykoanalys för att se saker på ett upp-och-nervänt sätt – det vill säga, att det som egentligen är bra och konstruktivt tycker man är tråkigt och jobbigt och vice versa… Men om man ser det på ett praktiskt sätt så kan vi faktiskt säga att vi har motstånd mot det som får oss att må bra – det handlar inte ens om att man vill ha något lustfyllt. Jag hade tex. absolut ingen lust att åka till jobbet i morse, men nu sitter jag här och håller på med alla projekt och tycker det är riktigt roligt. Man känner sig entusiastisk, nyttig och framför allt levande. Om vi inte gör någonting alls, mår man däremot riktigt dåligt, det är inte ett dugg lustfyllt egentligen, även om vi alltid försöker lura oss själva det motsatta…

      • Absolut, inverterade idéer finns överallt! Är det inte lite regnigt nu, då kan jag nog inte ut och jogga… Borde ringa till min kompis ikväll, men gör det imorgon… Att man ska jobba så lite som möjligt.. Och att kontakta nya kunder till mitt företag, ofta bygger jag upp stora hinder för det.

        Fast egentligen är det ju tvärtom. I eller efter en bra handling, ser jag ofta hur inverterat jag tänkte innan. Så när känslan av – nej, det här vill jag inte – tänk en gång till. Kanske det är en jättechans att göra något bra!

        Tack, Helena och Sofie, för en välbehövlig blogg! Mvh Lisa

  9. Hej!
    Väldigt intressant att läsa och tror också att det finns ett stort behov av just detta i vårat samhälle.

    Ser fram emot att följa och delta i bloggen.
    Ha det bra!
    Kram Tove

  10. så sant, så….att tvinga sig över tröskeln ger ofta en bra känsla – men sedan att hitta balansen mellan vila och arbete – ibland måste man ju vila, eller hur?
    Eller vila medan man arbetar…. någon enstaka gång har jag upplevt det där som av somliga kallas för flow, medveten närvaro.
    Jag inbillar mig att med den medvetna närvaron och utan det inbyggda motståndet blir man inte trött av att arbeta, eller?
    Måste avbryta här för att åka till jobbet!

  11. Jag skulle så gärna vilja dela med mig av det inre ljuset, som vi så väl behöver. Dr Keppe säger, att allt vi behöver finns inom oss , även inom den andliga delen. Jag ser på min adventsstjärna i fönstret och hoppas att den skall förmedla mer än bara stämning inför julen. Den talar om att vi bara behöver höja blicken bort från kommers och stress, så ser vi själv verkligheten i livet. Varje dag är vi burna av denna verklighet,GUD, oavsett hur vi känner oss.

  12. tänk att det kan vara så svårt ändå, att höja blicken, menar jag – man har hela sitt inre som intrasslat i alla materiella och vardagliga bekymmer – och glömmer så lätt att inget skulle fungera utan den bas som är Gud – vissa dagar får man verkligen anstränga sig för att urskilja vad som är viktigast.

  13. Hej kära systrar!
    Vad roligt och intressant med er blogg. Jätteskönt att gå in och läsa ibland härifrån decembermörkret.
    Verkar finnas stort behov och intresse också, syns på alla fina svar ni redan fått!
    Kramar
    syster Anna

  14. Jag blev så glad när jag läste ledaren i tidningen Grus (JAK:s medlemstidning) och jag vill gärna dela med mig:
    …”Ibland behöver vi påminnas om att våra krav på etik i ekonomin inte innebär att vi själva är befriade från egenintresse eller konkurrenstänkande. Medlemmar i JAK är inte bättre människor än andra. Vi är inte de renhjärtade och de andra kortsiktiga materialister…..Att den egna gruppen med de höga idealen är den som är ”god” eller att alla per automatik gör rätt som omfattar den ”rätta läran” är vanliga historiska misstag. Det framgår av alla exempel på när ideologier blivit ismer. alltså när ett synsätt – om än aldrig så relevant – blivit förklaringsmodell till mer än den kan göra anspråk på och därmed förminskar verkligheten för att passa in i just sin stela ram.”
    den här texten speglar ett trilogiskt synsätt – eller vad säger ni? Är detta ett exempel på resonansen? Jag tycker mig se då och då (allt oftare) i tidningar av olika slag, uttryck för tankar som verkar tagna direkt från trilogin.

    • Ja, jag tror det finns en allmänt ökad medvetenhet i världen idag, tack och lov. Och det som är riktigt och sant är ju just alltid riktigt vilken troslära, filosofi, politisk inriktning eller tidsålder det än må komma från. Det sanna och goda står ju över tid och rum och kan uttryckas genom olika personer, på olika platser och under olika tidsepoker. Det som står i texten du nämnde närmar sig kanske något som inom Integral psykoanalys kallas ”interiorisering”, vilket innebär att försöka se inåt och inte bara utåt – vi har oftast en tendens att se det felaktiga och dåliga hos andra och rannsakar inte oss själva. Jag tror att det är vanligt i speciellt Sverige att man tar sig an en god sak (tex en politisk eller social idé) och stoltserar med att man förespråkar denna idé och ser sig själv därför just som ”god”. Men hur många är det som verkligen gör något i praktiken? Det är en annan fråga…

  15. Tack för en fin och tänkvärd artikel. Jag kopplar ihop detta med bibelordet” Det goda, som jag vill göra, det gör jag inte, men det onda, som jag inte vill, det gör jag”
    Det är något vi erfar varje dag i våra liv, när vi blir medvetna om hur vi fungerar och vågar titta på det beteendet. Vi kallar det vita lögner, tillfälligheter m.m. Men sanningen är den, att vi har all rekvisita till att handla rätt och gott i Jesu Kristi ord i evangelierna. Där syns inversionen vi
    gör i våra liv klart och det fordras mod att börja nysta i detta för ju mer vi blir medvetna, ju mer ser vi det som är fel. Det jag erfarit i analys är, att det var tufft ett bra tag, men sedan stod jag där plötsligt och började uppleva vad andra människor sade och gjorde och såg deras lidande
    över detta. De blev så olyckliga och förstod inte.
    Därifrån minns jag glädjen, när jag själv insåg, att det gjorde mig medveten om , att jag gör precis detsamma. Sedan dess tycker jag, att jag växer inifrån och hoppas , att det fortsätter så.
    Dr Keppe har upptäckt Jesu Kristi syn på människan och vår värld. Det är inversionen som råder och förstör så mycket , så det t.o.m. hotar vår planet. Men Jesu enkla ord landar direkt i själen om vår vilja, den skall vara underordnad
    Gud Fadern, vår Skapare. Då är vi på rätt väg.

    (Helena och Sofie, ni får säga till om det blir alltför”religiöst” det är inte min mening, men min
    utgångspunkt är min tro.)

  16. Härligt. Jag tror det finnns ett enormt uppdämt behov av att våga föra sådana frågor på tal.

  17. Jag vill dela med mig en text av dr Keppe från ”den Trilogiska Bibeln”, som handlar om godheten .” Vi borde inte söka godheten, utan snarare ta reda på varför vi inte accepterar den.”
    Människan måste medvetandegöra att hon inte behöver göra någonting för att ha allt detta som hon vill – hon har redan allt detta. Allt hon behöver göra är att tillåta dt existera i hennes liv.På grund av sin avund, avvisar människan all godhet, därför att hon vet att det är en gudomlig gåva, som skulle vara evigt tacksam för.”
    Dessa ord får stå för sig själva i detta ämne. Det visar så tydligt på, attt vi måste söka vår anknytning och vårt ursprung för att kunna ge det goda och även ta emot det från andra.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier