Skrivet av: djupsnack | 29 december 2009

Gott Gammalt År!

I Frank Capra’s filmklassiker It’s a wonderful life från 1946 får huvudpersonen George uppleva något som är få förunnat – att se hur världen skulle ha varit utan honom. I ett desperat ögonblick av ekonomiskt trångmål har nämligen denne familjefader med självmordsplaner önskat att han aldrig hade fötts. Han blir bönhörd av en vinglös skyddsängel som tar med honom på en vandring i en verklighet där varken han själv, hans barn, hans hem eller familjeföretag någonsin existerat. När den nu identitetslöse George inser vad som pågår blir han helt utom sig och ber storgråtande om att få sitt liv tillbaka. Det får han förstås – ängeln ville ju bara ge honom en läxa. George är lyckligare än någonsin förr och rusar jublande hem för att träffa sin familj igen.

I all sin oskuldsfullhet berättar denna historia något viktigt: om hur lätt vi glömmer all den skönhet och lycka som finns i våra liv. Vi brukar i stället känna att det är något som fattas och att allt är lite svårt och jobbigt. Oftast har man någon ursäkt för att man inte kan vara helt nöjd just idag – att man inte har pengar eller känner sig tjock eller för att någon sa något orättvist eller för att man inte lyckats bli klar med något viktigt projekt. Men så fort något av dessa problem har lösts går vi snabbt över till att oroa oss för ett annat. Detta är en attityd hos människan som inom Integral psykoanalys kallas avundsjuka. Ordet ”avund” kommer nämligen från latinets ”invidere” som betyder ”inte se”. Vi ser alltså inte allt det goda vi har i livet och fokuserar i stället på det negativa. Resultatet är att man aldrig känner sig helt lycklig, hur bra man än har det.

På portugisiska finns ett uttryck som väl beskriver denna mänskliga belägenhet: ”jag var lycklig men visste inte om det”. Igår kväll när jag satt och laddade in foton i datorn från en resa jag gjorde över julhelgen här i Brasilien fick jag precis en sådan känsla. Jag råkade plötsligt börja gå igenom alla foton som jag tagit under året och blev helt häpen. Det slog mig nämligen att jag faktiskt haft ett underbart år! Så många fantastiska stunder med familj och vänner! Så många vackra platser jag sett och så mycket jag lärt mig! Och jag som trott att mitt år varit ganska halvdant… Att jag bara vågar klaga!!

Jag tror att de flesta av oss har ungefär samma inställning som George i filmen jag nämnde ovan. Vi är ganska missnöjda med våra liv, men om någon tog det ifrån oss skulle vi protestera våldsamt och inte vilja ändra på någonting.

Vid nyår vill vi däremot ofta ändra på nästan allt. Vi tänker att ”nästa år ska minsann bli bättre – då ska jag göra allt det där som jag inte lyckades göra det här året”. Men i samma stund som vi tänker detta är det praktiskt taget som om vi kastar bort det år som gått – som om det vore helt betydelselöst och utan värde. Med tanke på detta återger jag här några rader ur en bok av  psykoanalytikern Norberto Keppe, som jag själv fann trösterika:

”Det är väldigt viktigt att vara nöjd över det man lyckats förverkliga i sitt liv och inte gräma sig över det som man kunde ha gjort.

(Nedan en dialog mellan psykoanalytikern och en klient).

–       Jag kunde ha gjort så mycket mer.

–       Vad till exempel?

–       Inte gjort så många misstag.

–       Men varför är du inte nöjd med det du åstadkommit? Är det inte en otacksamhet mot ditt eget liv?

Människan har i allmänhet en idealiserad uppfattning om hur livet bör vara och glömmer allt det goda som hon redan åtnjuter här och nu.”

Keppe gör för övrigt ofta (inspirerad av psykoanalytikern Melanie Klein) en koppling mellan just avund och otacksamhet och vice versa – ju mindre avund ju större tacksamhet. Då talar vi alltså inte om något slags betungande plikttacksamhet utan om förmågan att se och glädja sig över livet och allt det ger en. Någon läsare kan förvisso påpeka att det inte är så lätt att vara tacksam om man verkligen har en massa större problem. Men något jag förundrats över under min tid i Brasilien är att människor här som lever i väldigt svåra omständigheter ofta är mycket mer tacksamma än vi välgödda västerlänningar. Bara att ha någonstans att bo tycker de är en stor anledning till tacksamhet.

Så innan du rusar vidare och börjar göra planer för nästa år vill jag först önska dig ett riktigt Gott Gammalt År! Gå igenom allt som det gångna året har gett dig och upptäck vilket rikt liv du har. Med den livshållningen kommer du garanterat också få ett mycket friskare och lyckligare 2010.

Varma nyårshälsningar från Helena och oss på Djupsnack

Annonser

Responses

  1. Hej!
    Tusen tack för en underbar nyårsgåva!!!!!
    Ett gott gammalt år väckte mej verkligen ur min självömkan, det behövdes och jag har fått nytt syre i lungorna.
    Jag är så tacksam för den här sidan som hjälper mej att hålla mej till det som betyder något.
    tacksamma nyårshälsningar agneta

    • Hej Agneta!
      Tack för ditt fina och uppmuntrande svar – vad underbart att du tog till dig vårt nyårsbudskap.
      Helena

  2. Hej!

    Ja, det var verkligen kloka ord!
    Tack så mkt, och gott nytt gammalt
    och nytt år:)!

    Önskar Martina

  3. Tack så mycket för goda ord! De behövs verkligen.
    Tänker en del på vårt förhållande till verklighet kontra fantasi. När vi förmår se och hålla oss till den verkliga verkligheten ser vi också Guds och livets alla gåvor.
    Ett citat av Simone Weil:
    ”Det fantiserade onda är romantiskt och rikt på omväxling. Det verkligt onda är grått, enformigt, ödsligt, tråkigt. Det fantiserade goda är också tråkigt. Men det verkligt goda är alltid nytt, sällsamt och hänförande.”
    Gott Nytt År
    och tack igen för en toppenblogg
    marie

  4. Visst är det väldigt mycket vi har att vara nöjda och tacksamma över i våra liv. Tänk bara på hur genialt vår egen kropp med alla dess organ fungerar – bara vi låter den fungera så. Men så fort de negativa tankarna kommer avviker vi från normaliteten och går in på sjukdomsvägen. Behöver man egentligen förändra så mycket i sin tillvaro för att bli lyckligare? Om man kan se att tillvaron HÄR och NU är bra och rätt plats för en själv och ens utveckling – är det då inte många gånger en flykt att vilja slippa att se ens problem som det just är meningen att ta itu med här och nu. Gräset på andra sidan är väl inte grönare där alla gånger? Det krävs väl urskiljningsförmåga för att se det som är värdefullt att förändra från det som inte är det. Gott nytt år!

  5. Hej och tack för alla fina inlägg. Vilket sammanträffande att ni just tar upp denna underbara film, såg den i år igen och kan inte låta bli att känna hur sant budskapet är. Tyvärr måste vi bli påminda ofta, ofta för att inte glömma bort oss. Tänker också på ett annat program som visdes nu under helgen. Vet inte vad programmet heter men det handlade om en dansk familj med 5 barn, varav 3 led av en allvarlig sjukdom som krävde riksfylld behandling med långa perioder av isolering på sjukhus för barnet och en av föräldrarna. Pappan i familjen sa i en skevens att hans enda önskan var att få leva ett enklet vanligt familjeliv igen med städning, middag, läxläsning, disk etc. Det var tänkvärt, att själv få vara frisk och att nära och kära är friska är för mig det viktigaste i livet, men ack så lätt att glömma bort när man är mitt uppe i allat annat. Kram på er 🙂 och ett gott nytt år.

    • Hej Anne, vad roligt att du sett It´s a wonderful life på TV – visste inte att den brukade visas i Sverige. Tack för din kommentar om den danska familjen i tv-programmet. Ja, jag tror att det är precis så som du säger – att till och med de ”tråkiga” vardagliga sakerna är något enormt värdefullt som vi glömmer bort och som vi värdesätter först då vi förlorar dem. En scen som jag tycker är speciell just i det avseendet i It´s a wonderful life, är när George först blir irriterad på en träknopp på trappgaveln som sitter löst – eftersom de har ett gammalt lite trasigt hus. När han sedan efter upplevelsen med ängeln kommer tillbaka till sitt hem och den där irriterande knoppen lossnar igen, blir han så glad att han pussar den. Det är bara en ögonblicksscen, men den visar hur det kan finnas en viss ömhet och glädje även i det som inte är helt perfekt i våra liv, bara vi också kan se det goda i det stora hela.
      Kram
      Helena

  6. Lite info om filmen. Den brukar visas ca en gång per år i svensk TV. Ofta kring jul och nyår. I år (eller rättare sagt förra året – 2009) visades den på nyårsaftons eftermiddag.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier