Skrivet av: djupsnack | 17 februari 2010

För ett bättre Brasilien och en mänskligare värld

Här i Brasilien pågår just nu karnevalen – den fyra dagar långa helg då brasilianarna lämnar storstaden för att åka till stranden eller landet. Själv befinner jag mig just nu i en liten stad långt in på den brasilianska landsbygden kallad Cambuquira, en gång för länge sedan grundad av frigivna slavar. Detta är nog så långt ifrån den moderna, mediarapporterade civilisationen man kan komma – långt ifrån Rio de Janeiros kändistäta stränder och São Paulos blänkande skyskrapor. Cambuquira är precis vad man skulle kunna kalla en gudsförgäten plats. Eller är det kanske just här som Gud verkligen finns…? Här lever människor ett enkelt liv utan något som helst hopp om rikedom och berömmelse, om så än på Facebook eller Twitter. Här handlar tillvaron bara om att leva och i många fall om att överleva.

Nu under karnevalen har jag medverkat i ett så kallat karnevalsblock som under några helgkvällar dansat genom stadens huvudgata. ”Blocket” utgörs till en del av slagverkare som genom sitt spel manar fram den medryckande rytm som oundvikligen får oss att dansa. Jag betraktar de mörkhyade killarna från staden som slår och slår och slår på trummorna utan att för en hundradels sekund avvika från rytmen. Det är så lustigt att jag är här tillsammans med dem. Jag – Helena – från Stockholms trendmedvetna, överdesignade, superbekväma innerstad. Från Sveriges trygga akademiska medelklass. De, å andra sidan, kommer från den brasilianska landsbygden, från den absoluta underklassen, med en så diametralt olik bakgrund än min egen att jag inte ens kan föreställa mig den. Jag känner mig privilegierad som får vara här och dela denna stund med dem. Respekt.

Tillsammans med mina vänner dansar jag genom gatorna förbi stadsinvånarna som står bakom avspärrningen längs trottoaren. Många av dem är böjda, fattiga. Jag ser dem i ögonen och ler. Jag vill säga dem: ni är viktiga. Minst lika viktiga som några stjärnskribenter i New York eller börsanalytiker och kläddesigners i Stockholm. Glädjen tänds först frågande i deras ögon och snart ler de strålande varmt tillbaka. Ett ögonblick av mänsklighet.

Jag dansar förbi det gamla hotellet Santos Dumont där allting en gång började. Jag observerar att man efter många år lyckats byta den fallfärdiga skylten mot en ny. Det var här jag och mina vänner från organisationen STOP (med huvudkontor i Brasiliens största stad São Paulo) tillbringade en nyårshelg för sex år sedan. Vi hade egentligen planerat att semestra på ett betydligt populärare turistmål i en närliggande stad. Men hotellet där var dyrt och fullbelagt och som en kompromiss kom vi att tillbringa nyåret i Cambuquira. Stället visade sig vara närapå en spökstad. Här kantades gatorna av enorma, flagnande hotell från 20- och 30-talet, som under kasino- och kurortserans glansdagar varit ständigt överbelagda. Staden kunde stoltsera med en av världens bästa mineralvattensbrunnar och tjusiga kasinon.  Men efter att internationella läkemedel betrotts med större helande kraft än mineralvatten och lagförbud tvingat stänga landets alla kasinon, spred sig arbetslöshet, hunger och hopplöshet. Underliga historier om så kallade Chupacabras (ett mystiskt hunddjur som sägs suga blodet ur boskap) och besök av utomjordingar i trakten skrämde bort eventuella besökare.

Det var bara vårt STOP-gäng och två andra familjer som tillbringade nyåret på det ”The Shining-liknande” hotellet. Vi satt och åt i ekande stora matsalar. Men en morgon hände något. En äldre, ytterst värdig afrobrasiliansk servitör vid namn senhor José, som varje dag serverat oss i tysthet, stannade plötslig vid vårt bord och ställde ner den tunga gamla silverkaffepannan.

–       Jag vill be er om hjälp, sa han. Cambuquira var förut en stad full av aktivitet och turister. Idag har vi ingen framtid. Mina barn är arbetslösa och mina barnbarn kommer få det väldigt svårt att hitta jobb. Ungdomen dras in i kriminalitet och droger. Jag skulle vilja be er om att göra något för vår stad.

Jaha – vad svarar man på det? Faktum är att vi i STOP länge hade funderat på att skaffa oss en kursgård – med så många övergivna hotell i staden kunde det säkert finnas något till salu.

Jag och Sofie stack ut på en joggingrunda den morgonen. Cambuquira är i själva verket en väldigt vacker liten stad med kullerstensgator och bevarade 1800-talshus, omgiven av gröna kullar, kaffeplantager och vattenfall. Här finns en brunnspark med porlande hälsosamt mineralvatten från flera olika källor. På vår tur genom staden fastnade vi direkt för ett ståtligt Grand Hotel i Art déco-stil med utsikt över brunnsparken och de bakomliggande regnskogsklädda bergen. Hotellet hade varit stängt i över 20 år men hade under sin storhetstid tagit emot berömdheter som fotbollskungen Pelé och huvudstaden Brasilias grundare, presidenten Juscelino Kubitschek. Där inne stod gamla möbler och salonger intakta under vita lakan.

Flera i vårt STOP-gäng sympatiserade med samma hotell och efter att fått finansiell hjälp från ett antal sponsorer och medlemmar lyckades vi köpa byggnaden, som senare kom att kallas Grande Hotel Trilogia. Vi beslutade oss för att ”adoptera” Cambuquira och försöka hjälpa staden och dess befolkning.

STOP är en förkortning för namnet Stoppa förstörelsen av världen, som är den organisation som jag här talar om. Liksom flera andra organisationer vill vi (som namnet antyder) sätta stopp för förstörelsen av naturen och vår planet och skapa bättre och värdigare förhållanden för mänskligheten. Det som dock är utmärkande för STOP är synen på samhället och arbetssättet för att åstadkomma detta.

Ett flertal organisationer arbetar till exempel med åtgärder och akut hjälp vid katastrofer, hungersnöd, utrotning och skövling. Detta är fullkomligt nödvändigt och utgör i själva verket en mänsklig skyldighet som endast ett fåtal modiga individer i dagsläget tar på sig. Det STOP arbetar med ligger däremot på ett annat plan – nämligen att försöka komma åt orsaken till allt detta elände. Vi talar då inte om politiska eller sociala orsaker, utan om orsaken som ligger bakom dessa orsaker. Grundorsaken.

STOP:s arbete grundar sig på den brasilianske psykoanalytikern och sociologen Norberto Keppes arbete och idéer. Organisationen grundades av psykoanalytikern Cláudia Pacheco i Paris år 1992 och har sedan dess fått ett stort antal medlemmar från flera länder.  I första hand handlar STOP om att medvetandegöra mänsklighetens så kallade inversion, vilket är en av Keppes främsta upptäckter på det psykoanalytiska och sociala området.

Inversion betyder att man vänder upp och ned på verkligheten och mänskliga värderingar. På ett psykologiskt, individuellt plan handlar det till exempel om att se fördelar i ett arrogant, själviskt och oärligt beteende och nackdelar i att vara generös, ärlig och ödmjuk. Den psykologiska inversionen får oss att söka tröst i ett flyktbeteende som exempelvis kan bestå i oärlighet mot oss själva och andra, drog-, alkohol-, eller matmissbruk, överdrivet tv-tittande eller internetanvändande. Genom inversionen upplever vi nämligen verkligheten och medvetenhet om oss själva som något fientligt och besvärande och vill värja oss mot dessa.

På ett samhällsmässigt plan leder inversionen bland annat till krig, miljöförstöring och orättvisa. Genom inversion vänder vi upp och ner på vad som verkligen är viktigt och ser pengar och aktievärde som viktigare än natur och människovärde. Att exploatera människor genom undermåliga löner och arbetsförhållanden ses därför som en ”nödvändighet” eller till och med som en hjälp åt de fattiga. Våld och militära medel ses som styrka och som det enda språk som de ”ociviliserade folken” kan förstå. Krig rättfärdigas därmed under paroller som demokrati och mänskliga rättigheter.

För att någonsin kunna befria mänskligheten från det fruktansvärda lidande som det stora flertalet dagligen tvingas uthärda måste vi behandla roten till det onda. Denna rot finns inom människan – i vårt eget inre psykiska liv. Mänskligheten måste förbättras inifrån och ut och inte tvärtom. Det tjänar inte så mycket till att förändra lagarna och de samhälleliga förhållandena om människan inombords fortsätter med samma inverterade attityder. Hur många yttre förbättringar man än genomför är det ändå dessa inre attityder som styr i grunden och som så småningom får den tidigare ordningen att återställas. Som exempel på detta kan vi se flera till till synes välvilliga revolutioner för rättvisa och frihet men som i slutändan resulterat i maktmissbruk och misär. Om vi tar i beaktande att samhället är en produkt av människan själv är det ju i första hand just människan som måste förändras. STOP:s arbete handlar därför främst om det vi kallar medvetandegörelse – att medvetandegöra människor om den individuella och sociala inversion som vi alla lever i. Medvetenhet kombinerat med praktisk handling är det som i förlängningen kan förändra vår värld.

I Cambuquira har vi börjat med olika utbildnings- och hälsoprojekt för invånarna i staden. Ett av dem är ”Crescer com arte” som betyder ” att växa med konst”. Detta består i att hålla kurser i musik, sång och hantverk för barnen  och ungdomarna i staden, för att därmed ge dem en värdegrund för framtiden så att de inte lika lätt lockas in i drogmissbruk och brottslighet. Som bekant är det ju just barnen som är framtiden. Vi har också en gratis barntandläkarmottagning och kurser i sykonst för arbetslösa kvinnor  som därmed kan skapa sina egna företag för klädesproduktion. Samtidigt driver vi också frivilliga arbetslag för att hålla gator och parker rena och fina och renovera och måla gamla byggnader.

Grande Hotel Cambuquira har vi också rustat upp och byggt till med en stor utomhuspool, bastu och spa-avdelning. På helger och lov driver vi här retreater och kurser i hälsa och stresshantering och tar emot grupper både från Brasilien och andra länder som till exempel USA och Sverige. Vi har även aktiverat hotellets gamla teater, där vi håller i konserter och andra konstnärliga evenemang för besökare och stadens invånare.  Den här karnevalshelgen presenterade STOP till exempel en barnpjäs för barnen i staden. Det var en oförglömlig stund att se hur de med skinande ögon levde sig in handlingen och aktivt deltog i pjäsens budskap. Barn är verkligen likadana på alla håll i världen.   

Med vårt hotell i Cambuquira har även sysselsättningen och turismen i staden ökat. Och gissa vem som är vår främste kypare och servitör på Grande Hotel Trilogia? Senhor José, förstås!

Den 13-15 maj håller STOP en stor internationell kongress i São Paulo under titeln ”Psykosocialt forum: Medvetenhet (om inversion) för att läka världen”. Vill du lära dig mer om STOP och råkar vara ledig i maj är du mer än välkommen att delta.  Information om forumet finner du på http://www.stopforum.org/en/.

Kanske ses vi i Brasilien! Om så inte nu i maj, så kanske längre fram. Vårt projekt i Cambuquira är alltid öppet för alla som vill delta. Jag är övertygad om att varje individ som vill vara med har något unikt att bidra med. Och kan du inte komma hit kan du delta i STOP:s aktiviteter hemma i Sverige – läs mer på http://www.stop.org.br/site/catalogo/index.php?_newidioma=se.

Många varma karnevalshälsningar

Helena

Annonser

Responses

  1. Tack för en väldigt inspirerande text! Det aktiverar en lust hos mig varje gång jag läser eller hör om det slags tankar du framför. Jag får lust att ta första flyget till Brasilien och jobba för saken – eller sätta igång här i Svea rike eller Danmark där jag befinner mig cirka en vecka per månad. Världen måste medvetandegöras om de frågor som STOP sysslar med.
    Men så finns det ju en vardag att ta hänsyn till, så frågan är vad jag har för realistiska möjlighet att bidra med något utöver det jag gör i dag. Det får jag tänka över. Så tills vidare fortsätter jag på min lilla kant och gör det jag kan och säger tack för impulsen och inspirationen!

    • Tack Viljo – jag blev väldigt glad för ditt svar. Roligt att du känner vikten av STOP:s idéer och vill vara med och sprida dem. Just den inspiration och lust att göra nytta som du uttrycker tror jag är precis vad vi behöver mer av hemma i Sverige. Vår möjlighet att göra gott är ju som sagt på inget sätt beroende av var vi befinner oss rent geografiskt – så du bör absolut fortsätta ”på din egen lilla kant”. Men ibland kan vi behöva få hjälp att hålla energin uppe och känna att vi tillhör ett större sammanhang. Detta är ett av våra syften med vårt center i Cambuquira – att människor från hela världen ska kunna komma dit och stärkas och inspireras, för att sedan kunna använda denna medvetenhet och kunskap på hemmaplan. I år planerar vi till exempel en gruppresa för svenskar till hit till Brasilien och Cambuquira. Vi återkommer med mer detaljer om detta lite länger fram.
      Bästa hälsningar
      Helena

  2. För att bidraga med att skapa en bättre värld får man börja i det lilla. Jag deltar i ett projekt, som skapades för 6 år sedan där jag bor. Vi har samarbetat för en bättre miljö i den stora fastighet, där vi bor. Några av oss är privilegierade att aha egen trädgårdstäppa på gården och där blir ett forum för en stor del av de boende att samlas den varma tiden på året till en kopp kaffe och samtal. Där försöker jag ta upp det vi talar om här på bloggen , och att skapa kontakt med varandra men också med vårt eget inre. Många livsfrågor ser dagens ljus där och
    jag hoppas det bidrar med någon liten del för en bättre eegen inre miljö. Samtalen fortgår.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier