Skrivet av: djupsnack | 26 maj 2010

Frihet är att inte vara ”helt fri”

Jag såg en liten lapp som någon satt upp på en svensk arbetsplats. Där stod ”Jag är fri att tänka vad jag vill. Jag är fri att handla hur jag vill. Jag är fri att göra det bästa av mitt liv.” Det sistnämnda är förstås alldeles riktigt. Men är vi fria att handla hur vi vill? Och är vi verkligen fria att tänka vad vi vill?

Vi tror ofta att det inte spelar så stor roll vad vi tänker. Att tankarna ändå bara finns i mitt huvud, att ingen kan se dem och att de därför inte har någon inverkan. Att vi åtminstone inombords kan få bete oss precis hur vi vill. Så enkelt är det dessvärre inte. På samma sätt som det för vår fysiska kropp finns regler för vad som är nyttigt finns det vissa naturliga lagar för vilka tankar och känslor som är hälsosamma eller ej. På samma sätt som vi måste sätta gränser för hur mycket vi sätter i oss i matväg måste vi sätta gränser för vad vi känner och tänker inombords.

Om vi tillåter oss själva upprepade ilskeutbrott, ständig irritation eller att alltid tänka illa om andra människor kommer snart konsekvenserna – ofta i form av olika hälsoproblem. Vi har då alltså överträtt gränserna för vad vårt psyke och vår kropp kan tåla. I vårt västerländska samhälle är det emellertid inte så populärt att prata om gränser – man ska vara fri och ”gränslös”. Det verkar alltid som om det som är bakom den där ”gränsen” är mycket mer spännande och frigörande än det tråkiga, förutsägbara som finns före den (ni som har följt våra inlägg om inversion förstår varför). Men om man tittar på naturen kan man se att den håller sig inom alldeles perfekta gränser och att det är därför den är så vacker och fascinerande – inte alls tråkig. När något blir sjukt eller fel hos människan eller i naturen uppstår ju tillexempel ”gränsöverskridanden” som missbildningar och tumörer – och det tycker ju ingen är särskilt roligt eller spännande. Och innerst inne vet vi ju att lagom är bäst. Och vad är lagom? Det är ju just att hålla sig inom de naturliga gränserna – inte för mycket och inte för lite.

Att hålla sig inom gränserna kan också uttryckas med att man håller sig till det som är gott. Men att prata om gott och ont är inte heller särskilt välkommet i Sverige. Det sägs vara relativt och att det inte finns några absoluta sanningar. Även i Brasilien kan man höra den där tröttsamma frasen från personer som vill verka mer moderna och västerländska: ”vad som är bra för dig behöver inte vara bra för mig”. Visst kan det vara så om vi pratar om olika musikstilar, maträtter eller politiska partier. Men jag har då aldrig hört talas om någon som tycker att det är bra att bli mobbad eller någon som blev glad för att han fick cancer. Däremot brukar folk bli glada när de får hjälp av någon eller får åka på en vacker resa.  Innerst inne vet vi alla vad som är riktigt gott och vad som är verkligen dåligt.

Jag tror att den här relativismen är en av orsakerna till att många unga i Sverige mår så dåligt – även om de har bra familjer och fin skola. När allt är relativt, när inga gränser finns, och när inga svar får ges… ja, då kommer ångesten krypande och man vet inte vad man ska göra med sitt liv. Det är förmodligen därför undersökningar visat att invandrarungdomar i Sverige ofta mår bättre än de svenska – de tillhör ofta en religion och har genom den gränser och regler att följa och rätta sina liv efter och får därmed en mer stabil tillvaro (även om dessa regler naturligtvis inte heller får bli för kvävande eller strama).

Om vi vill vara helt fria och göra det som går utanför ”gränsen” – det vill säga, göra det som är destruktivt eller dåligt kommer det så småningom alltid att slå tillbaka på oss själva. Vill man ha friheten att röka blir man snart beroende och kanske sjuk – det vill säga inte det minsta fri. Vill man vara fri att skälla på och vara otrevlig mot sin partner blir man snart lämnad och ledsen. Vill man vara fri att äta allt man får lust med slutar det med att man blir tjock och otymplig och inte minsta fri att röra sig som man vill.

Friheten tar alltså slut om vi vill vara helt fria. Därför talar man inom Integral psykoanlys om frihet på ett helt annat sätt än vad som är vanligt – om vad det innebär att verkligen vara fri i praktiken. Nedan följer ett citat av Norberto Keppe ur hans bok Liberation of the People som förklarar detta.

”Idén om frihet är något väldigt subtilt. De flesta tror att frihet är att göra vad man vill. Den här idén är emellertid felaktig eftersom det finns många saker som vi inte kan göra utan att fara illa: dricka förorenat vatten, äta ruttet kött, flyga som fåglar eller att bo i havet med fiskarna. Allt som är gott, verkligt och vackert kan vi däremot göra: visa kärlek och ömhet för andra, tala sanning, hjälpa mänskligheten och vara rättvisa. Jag menar med andra ord att vi bara är fria att göra det som är gott.”

Varma vårhälsningar från Djupsnack och Helena

Annonser

Responses

  1. Mycket intressant och bra skrivet. Kan man kanske säga frihet med ansvar?

    • Tack för din kommentar!
      Ja visst kan man tala om frihet med ansvar. För en del kanske det kan låta tråkigt eftersom ”ansvar” tyvärr på ett inverterat sätt kan verka betungande. Jag skulle därför också vilja tillägga till mitt inlägg ovan att att ju mer vi gör det som är gott och riktigt, ju friare blir vi.
      En person som till exempel ”offrar” en del av sin omedelbara frihet för att studera och arbeta hårt, för att bli bra på det han/hon gör eller lära sig olika språk eller för att hjälpa andra, kommer säkerligen ha en mycket större frihet längre fram – kan välja mer bland olika jobb, ha bättre ekonomi, resa mer och ha fler vänner, må bättre och vara friskare i allmänhet.
      En person som däremot alltid vill vara fri att göra det hon/han vill i stunden (se Sofies senaste inlägg om den inverterade viljan) – till exempel alltid vilja vara uppe sent, festa, inte anstränga sig för jobb och studier osv., kommer snart få en mycket begränsad tillvaro, både intellektuellt, materiellt och andligt och i praktiken väldigt lite frihet. Allt gott leder med andra ord till ett oändligt fält av möjligheter och då kan vi vara riktigt fria.
      Dessutom handlar frihet mycket om att, som Norberto Keppe säger, frigöra oss från våra inre bojor. Det som gör människan verkligt ofri är det sjuka och destruktiva som vi bär på inombords och som hämmar oss från att vara och leva allt det goda som finns inom oss och utanför oss själva. Därför är medvetandegörelsen om detta den enda vägen till verklig frihet.
      Helena

  2. Helt fri- låter egentligen inte så lockande för mig när jag tänker på det. Jag har upptäckt, att ju mer analys jag går i, desto mindre vet jag om begrepp som frihet etc. Vi är ju så fyllda av inversion, att det kan lura oss i de flesta av situationer. Kanske måste man först upptäcka ofriheten vi verkligen lider av. Svårt ämne tycker jag.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier