Skrivet av: djupsnack | 02 juni 2010

Känn dig själv, sa Sokrates

Kommer ni ihåg filmen och romanen Rosens namn? I ett benediktinerkloster på medeltiden händer mystiska och otäcka mord. Slutligen visar det sig att en munk har förgiftat sidorna i en bok om Aristoteles filosofi, så att ingen som läser dess den ska överleva.

Jag la inte något värde alls vid den här detaljen när jag såg filmen för första gången. Men efter att ha läst och översatt Norberto Keppes bok om kunskapsprocessen, ”Den universella människan”, insåg jag vilken enorm brytningspunkt i historien det här handlar om. (Den 10 juni ska jag för övrigt föreläsa om ”Den universella människan” på ABF-huset i Stockholm. Se mer här eller nedan.)

Aristoteles ansågs nämligen farlig för kristendomen. Kristendomens store grekiske filosof var Platon.

Ändå var det en kristen teolog, Thomas av Aquino, som introducerade Aristoteles på 1200-talet. Han kunde nog aldrig ana vilka konsekvernser det skulle få.

Några av Aquinos efterföljare, som Locke och Berkeley, insåg att de aristoteliska tankarna skulle kunde avleda människan från Gud, och försökte därför på olika sätt bevara just Gudskonceptet inom den spirande empirismen.

Men de lyckades inte. Mänskligheten rusade blint mot total ateism, skepticism, materialism och ett alltmer begränsat perspektiv på tillvaron.

Livet förvandlades snart från ett storslaget mysterium till en samling slumpmässigt sammansatta molekyler.

Under de senaste åren har vi kastat bort visheten från historiens alla filosofer, teologer, profeter och konstnärer, och menar istället att vi nu, i denna lilla del av västvärlden, är intelligentare än vi någonsin har varit.

Vi anser att vi nu vet bättre än Bach och Händel, samt hela högen av Renässansmålare, för att inte tala om forna tankegiganter och andliga vägledare som Augustinus, Anselm av Canterbury, Thérèse av Lisieux, eller kristna mystiker som Theresa av Ávila och Gioacchino da Fiore, som vi ihop med övriga medeltida tänkare tycker det är helt i sin ordning att glömma bort.

Men storhet går före fall…

Vi har provocerat fram enorma miljöproblem, sociala orättvisor, överkonsumering, mentala sjukdomar i en enorm utsträckning, missbruk, ensamhet och familjekonflikter. Vi blir alltmer teknologiskt avancerade, men verkar alltmer vilsna på det mänskliga planet.

I ”Den universella människan” går Keppe tillbaka till historiens främsta tänkare och finner där att Sokrates och Platon, Augustinus och Anselm var mycket närmare sanningen än dagens aristotelisk-thomistiska tänkande. De såg kunskapen som medfödd, och den gudomliga världen som en förutsättning för allt annat, inklusive för förståelsen. Dessutom är deras skrifter fantastiska avhandlingar om människan, kunskapen, själen, Gud och om livet. Få moderna tänkare kan skriva något som ens kommer i närheten.

”Känn dig själv”, sa Sokrates. För kunskapen finns inom oss.

Den universella människan handlar bl.a om hur vi människor förstår saker och ting, var kunskapen kommer ifrån, och vad universella begrepp är till skillnad från partikulära åsikter. Den 10 juni är jag inbjuden att föreläsa om det här på ABF-huset i Stockholm, eftersom jag kommer hem till Sverige för första gången på flera år. Läs mer om det genom att klicka här.

Hälsningar från Sofie i São Paulo (snart Sverige)

Annonser

Responses

  1. Ja, högmodet och vår blindhet inför oss själva lär verkligen bli vårt fall. Det är en ständig kamp att bryta sig loss från invanda tänkemanér och allt det bråte vi in-doktrinerats med sedan barnsben.
    I relativismens namn likställer vi i många sammanhang vår åsikt med sanningen och kan ibland känna en förnumstig tillfredsställelse i att uttrycka våra åsikter när de är opportuna och vinner bifall.
    Det ska bli spännande att få lyssna till din föreläsning, Sofie.
    hälsn. marie

  2. Det där var allt en väldigt vinglig analys av utvecklingen. Man kan förstå varför läget är så prekärt som det är, när vi har sådana ”tänkare”. Du verkar tro att ”vi” och ”människan” är historiens subjekt, sådär utan vidare. Så enkelt är det inte. Något ”vi” handlar inte i historien, gjorde det det skulle det inte finnas förtryckta människor, utnyttjade människor osv.
    För min del ställer jag mig kritisk till både dem du drar upp som ett slags mänsklighetens försvarare och de som har motsatta åsikter. Båda religiösa och ateister är blinda för att de hör ihop med ett ojämlikt samhälle och talar dess språk, har dess världsbilder, om än till synes olika. De är samma andas barn så att säga. Jag håller mig till Wittgensteins: ”Vad som hör till världens väsen kan språket inte uttrycka.”


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier