Skrivet av: djupsnack | 08 juli 2011

Sitter just nu på Brasiliens landsbygd

Sitter just nu på Brasiliens landsbygd, långt ifrån den turisttäta kusten. Här i den lilla lantorten Cambuquira har vi ett omfattande socialt och kulturellt projekt för ortsbefolkningen, som till största delen är väldigt fattig trots att regionen har ett av världens bördigaste jordbruk.
 
När vi kom hit för första gången för nästan tio år sedan såg vi en kyrka uppe på en kulle, med gamla vackra hus, trädgårdar och kullerstensgator. Runt om den lilla staden sträcker det kulliga landskapet ut sig med kaffeplantager och gröna lundar.

Cambuquira

Cambuquira är en gammal kurort med ett av världens bästa mineralvatten, som fortfarande rinner ur källorna inne i stadens vattenpark. Mineralvattnet är naturligt kolsyrat och innehåller en mängd mineraler som är bra för allt från magsmältningen till huden. Brasilien har flera gamla kurorter, men de har alla sett sina glansdagar och de vackra gamla kurortshotellen har nästan alla slagit igen.

På olika osannolika vägar fick vår organisation STOPPA förstörelsen av världen erbjudandet att köpa Grande Hotel Empresa, hotellet med utsikt över vattenparken. Hotellet var ett enda stort renoveringsobjekt, men en underbar 85-årig liten dam och före detta anställd, Dona Julieta, hade under alla år fortsatt att gå dit för att städa och ta ut alla linnehanddukar och lakan för att tvätta och torka och vika och sköta om, i väntan på att någon skulle komma och köpa det gamla hotellet. Arvstagarna, som tacksamt insåg att vi inte tänkte riva ner och bygga nytt, erbjöd oss att köpa hotellet på avbetalning under flera års tid.

Dona Julieta kom tidigt varje dag och ville absolut hjälpa till med renoveringarna, men vi lyckades övertala henne att sitta på en stol i hissen och köra folk upp och ner. Kort därefter dog hon, och hennes dotter Gabriela intygade att hon fått dö lycklig eftersom hon i så många år väntat på att någon skulle ta hand om hennes älskade gamla hotell, där hon haft så många fina minnen från stadens glansdagar då fint folk från Rio de Janeiro och São Paulo tillbringade semestern här på läkares inrådan.

Men staden då? Här förstod jag för första gången vad boken Arbete och Kapital, av Norberto Keppe, handlar om.

Den här lilla staden har nämligen ett fantastiskt verkligt värde, om man ser till klimatet, jordbruket, arbetskraften, infrastrukturen, mineralvattnet, badhuset, turismen, osv. Men pengarna som cirkulerar i staden är alldeles för lite, och representerar inte alls stadens verkliga värde. Alla pengar i världen är istället centrerade i så kallade finanscenter, där de astronomiska summor som cirkulerar däremot är oproportionerligt stora. Men alla söker sig till dessa pengametropoler, för någon annan stans i världen kan man inte överleva.

Tänk nu på Cambuquira-familjen Souza med fem barn som inte har råd att köpa all mat de behöver från mataffären. Ägaren till mataffären säljer inte heller tillräckligt för att kunna låta barnen klippa håret hos frisören tvärs över gatan. Och frisören funderar på att slå igen, för han har inga kunder.

Allt avstannar, och alla är hungriga.

Vår organisation påbörjade därför ett projekt som fortfarande är tillåtet i Brasilien. Vi tryckte upp en egen valuta, en social peng, som kallas Trino.

Så här fungerar det. Vi erbjuder flera yrkesutbildningar till befolkningen, t.ex. att sy, odla, måla traditionellt portugisiskt kakel, att göra ekologiskt tegel. Massor av arbetslösa framför allt

Tegelstenstillverkning

kvinnor (färre män, faktiskt) har deltagit i arbetsgrupperna. De får själva vara med och räkna ut hur mycket var och en har jobbat och sedan får de sin lön i Trino. Den sista söndagen i varje månad organiserar vi Mercatrino, en liten marknad där man kan köpa mat, kläder, skolmaterial, hygienartiklar och annat för Trino. Snart kommer vi också att kunna sälja de tegelstenar vi fabrikerar inom projektet, och flera väntar nu spänt på att äntligen få råd att bygga ordentliga hus. Än så länge är Mercatrino inte helt självförsörjande, utan beror på donationer.

Flera av de riktigt fattiga familjerna köper nu nästan all sin huvudsakliga kost – ris och bönor – på Mercatrino. Tyvärr måste vi begränsa försäljningen till tre paket per person av några produkter, men vi vet att några stackars familjer kommer tillbaka under dagen för att kunna köpa en gång till och vi låtsas att vi inte vet det.

En tandläkare i staden tar nu emot kunder mot Trino, och har därför utökat sin verksamhet med flera nya familjer som annars aldrig haft råd att gå. En läkare, en psykoanalytiker, flera barnflickor och många andra tjänster i staden utförs nu mot betalning av Trino, som har börjat cirkulera som en egen valuta. Och plötsligt börjar saker och ting hända, fixas, göras. Och alla börjar få mat på borden.

Man ska inte bara ge mat och pengar till folk som inte har. Det skapar bara ett beroende och bygger inte upp ett samhälle. Folk måste i stället bidra med något som är bra för alla, för att på så sätt få del av rikedomen som de själva har hjälpt till att producera.

Vi har också sömmerskor, som redan gått klart yrkesutbildningen hos oss och som nu syr jättefina förkläden och annat som vi sedan säljer i São Paulo, för att få in pengar till att köpa nödvändiga produkter till Mercatrino. Och så har vi balettskola, gitarr- och pianoundervisning för barn i staden. I julas satte vi upp Nötknäpparen och fyllde vår teater till brädden flera kvällar i rad. Konst och kultur är också viktigt för människors välbefinnande.

Naturligtvis finns det alltid motstånd när man försöker göra något som frigör människor från den finanstyranni som vi lever i, och det har vi fått känna av flera gånger på olika sätt. Dessutom måste man tampas med människors egen patologi, såsom avundsjuka och paranoia. Men eftersom vi baserar oss på en vetenskap om psykosocioterapi, så blir det lite lättare att förstå och handskas med problem som uppstår.

För att veta mer om projekten här kan man gå till http://www.socialtkulturelltprojekt.se/ . Jag rekommenderar också två väldigt intressanta böcker om samhällets patologier och lösningar: Arbete och Kapital, och Liberation of the People – the Pathology of Power, som Norberto Keppe skrev på 1980-talet när han arbetade i New York.

Hälsningar från Sofie

Annonser

Responses

  1. Hej Sofi och välkommen tillbaka. Det är intressant det du berättar om er projekt. Fantastiskt att få göra något av hjärtat för andra människors välfärd. Det ger verklig glädje och mening med livet.

    • Hej Lillemor,

      Ja, det är så sant att verklig lycka kommer när vi gör något för andra. I sin långa erfarenhet som psykoanalytiker menar Keppe att det enda sättet att vara frisk, i synnerhet psykiskt, är att göra något som är till nytta för alla – och att det naturligtvis är omöjligt att vara helt lycklig och tillfreds med livet när så många lider här i världen.

      Sofie

      • Hej Sofie
        ja, det här att göra saker för andra….
        Det vanliga man hör här i Sverige är att man först ska tänka på sig själv och att man aldrig kan göra något för andra om man inte är ”fulltankad” själv.
        Sedan ett par år har jag några uppdrag som god man, vilket innebär att göra goda saker för andra utan att tänka så mycket på egen vinning – nu har jag blivit tillfrågad om ett nytt uppdrag för en hemlös kvinna och jag tvekar…..
        Orkar jag? hinner jag med mig själv, min familj. Hur mycket innebär det och vad kan jag räkna med att få i ersättning.
        För man får ju några hundralappar per månad (som utbetalas en gång per år). Det känns kluvet för jag vet att jag inte skulle ha gjort det utan att få ersättning. Samtidigt gör jag mer än vad jag får betalt för.
        När jag tänker på Cambuquira blir jag väldigt glad och det känns hoppfullt men man ser ju allt som behöver göras också för att få en fungerande ekonomi i området. Produktivitet i konkret bemärkelse.Någon form av tillverkningsindustri kanske.
        Det handlar väl till syvende och sidst att komma till konkret handling hur liten den än må vara och akta sig för att fastna i tanke och planeringsstadiet.
        varma hälsningar från ett underbart vackert sommmarSverige
        marie

      • Hej Marie!

        Förlåt att jag inte hunnit svara förrän nu – men jag har inte haft möjlighet att gå in på internet på mer än en vecka.

        Det är verkligen som du säger att vi i allmänhet inte har så stor lust att göra något för andra, speciellt inte om vi inte ens får betalt för det! Det är väl det vår inversion handlar om, att vi med lätthet slösar bort livet på att shoppa eller titta på tv, men undviker att göra sånt som skulle göra både oss själva och andra lyckligare. Så det är som sagt inte utan viljestyrka som vi gör goda handlingar, tyvärr…

        Sofie

  2. Hej Sofie,

    Det här var den bästa inlägg som jag någonsin har läst, och mycket intressant. Inte för fattigdomen utan för den goda vijan skull. Den sanna lyckan kommer alltid inifrån sig själv – inte utifrån. Ingen annan människa kan göra någon annan lycklig – men därimot kan människor bli inspirerade av andra människors. Svårare är att inspirera dem som är olyckliga, de som tror att de blir lyckliga människor genom andra eller att äga mycket prylar. Sådant vara bara för stunden!

    Lyckan kommer inte av att vi hjälper andra människor, utan lyckan kommer endast fram när vi hjälper oss själva. Och varifrån vi hämtar vertyget till självhjälp är upp till var och en.
    Det finns många olika former av att ge hjälp på – bästa hjälpen är ett gott och stabilt stöd som varar. Ordspråket lyder ju så: ”Vara sin egen lyckans smed” och tillsammans med andra ”lyckans smedjer” bygga upp lyckans by.
    Det låter ju helt underbart en kurort och med eget porlande vatten direkt från Moder jord något som vi människor mer bör ta vara på – texten du har skrivit var som ljuv musik i själen. Cambuquira kommer att bli det nya resemålet för många trötta själar! Jag har redan berättat om Kurorten på min arbetsplats! Skall även sända nyhetsbrevet vidare… Det här är framtidens melodi, de lyckliga blir rika och de olyckliga blir fattiga!

    Har läst några böcker av Norberto Keppe bl.a. ”Hälsans ursprung”, ”Frigörelse”, ”Frigörelse från viljan” och ”Den universella människan”- mycket bra böcker. Har även de andra böckerna på svenska…
    skall nog, tror jag börja med att läsa ”Arbete och Kapital”.

    Ha det gott i Bresiljeträ och låt fantasin flöda!

    Många varma och soliga sommarhälsning
    från ett regnigt Nyköping/ Marita

    • Hej Ingeborg!

      Tusen tack för din jättefina kommentar och förlåt att jag inte svarat förrän nu. Jag har varit på resa och har inte haft närhet till internet den senaste veckan. Vi anordnar regelbundet resor för São Paulo-bor och även för svenskar för att åka på kursresa till vårt hotell och det är alltid väldigt givande för alla. Hoppas du får möjlighet att komma på någon av dessa resor!

      Sofie


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier