Skrivet av: djupsnack | 17 november 2011

Direkt från Occupy Wall Street, New York

Min vän och kollega Gilbert har varit på plats bland demonstranterna i New York sedan några veckor tillbaka och ger oss dagliga berättelser om vad som egentligen händer där.

Gilbert deltar dagligen i deras arbetsgrupp angående visioner och mål. Till sin hjälp har han mer än 25 års erfarenhet av praktiskt arbete för att sprida medvetenhet om de största problemen i dagens samhälle: spekulation, räntor, den finansiella makten och i synnerhet hur enormt sjuka de personer är som styr världen.

De personer som idag håller världens ekonomi i ett järngrepp har exakt samma sinnessjukdom som vilka andra maffialedare eller diktatorer som helst, men vi är oftast ovetande om det eftersom de tillhör det beundrade etablissemanget.

Denna personlighetstyp kallas inom psykoanalys för analsadistisk och är typisk för vanliga 3-åringar som vägrar dela med sig av sina leksaker och tycker det är helt i sin rätt att ingen annan får röra hans leksaker fastän han inte själv leker med dem. Dessutom bryr han sig inte alls om att den lille kompisen gråter över att vara utan leksaker. För barn är det här en normal utvecklingsfas, men när vuxna blir kvar i just den här fasen blir de till stort problem för omgivningen och är dessutom svårt psykologiskt omogna och störda.

Boken Liberation of the People, som jag skrev om i måndags, handlar just om patologin hos dessa maktmänniskor och vad som händer när man lämnar över styret av landet i deras händer.

Nedan följer Gilberts senaste email från New York:

Nov 15th, day 60 at OWS, Last night in the middle of the night while the occupiers were sleeping, police invaded the camp with tear gas while tearing down tents, some occupiers were beaten and approximately one third were arrested. I haven’t seen Dorsay nor Jehan today. The occupiers were told that they could recover their belongings at an address that was given, but in reality, everything – the library of more than 5,000 books, the entire kitchen with food, the medical tent, the media tent with the computers, all the bike powered batteries, all the tents and all personal property was confiscated and put into compression dumpsters and destroyed.

The occupiers fled to a small square just one block from where I stay, owned by Trinity Church. There were around 10 or so pastors/ministers of various denominations there to help the occupiers. One conducted a general prayer for everyone, and then the others were praying and helping smaller groups and individuals with the emotional shock and loss of all property. A meeting was attempted but the confusion was too much, almost pandemonium but not hysteria.

At around 8am a court order was secured from the New York State Supreme Court to restrain the police and allow the occupiers to return to the square with their right to tents, tarps and sleeping bags, so about half of us decided to return to Liberty Square. There the square was heavily fortified with riot police who obviously were acting on somebody’s arbitrary rule to violate the Supreme Court restraint. The occupiers simply began circling the square.

After a time I went back to the rest at the Trinity Church square where most of the others were dealing with the police there, at least 20 were arrested. Then we decided to join the others at Liberty Square. We marched across Canal street and then down Broadway in the middle of the road with a huge Occupy Wall Street banner stretched across the road along with our make-shift Statue of Liberty chanting ”WE – ARE – THE 99% – WE – ARE – THE 99%” – with cars and trucks joining in with their horns as we went along. Some people came to the windows giving support – one guy came out of the window onto the ledge yelling support! At one point the chanting began reverberating between the buildings – indescribable! We arrived at Liberty Square with everyone chanting at the police – ”We don’t see a riot here, take away the riot gear”. Even though emotions were more than high, it was a peaceful demonstration.

Now the square was barricaded with the police inside the square not allowing us to go in. So the situation became reversed – the police were occupying the park, and the 99% had them surrounded. There was a face-off! The police were absolutely verbally confronted, partly because they were acting in open violation to a Supreme Court order. On the north side of the park were six different mainstream media hanging around in complete tranquility until I began delivering a few choice words to each one of them in a tone and volume of voice that I don’t use every day.

The legal part of it went back into court at 11:30 am, so everyone was sort of waiting to see why that was. At a certain level, it seems to be now turning into a legal battle. The drummers set up in one place and simply went non-stop the entire day. Three or four groups of musicians were circling the park continuously. After a time, one by one, they began staying with the drummers and a sort of orchestra formed – they created a spirit of celebration playing ”When the Saints Go Marching In” and all kinds of things. The police were cold quiet.

Tonight we learned that the second court decision was that no one could stay in the park with any kind of camping gear. With the barricades still in place, the cops starting letting people in one at a time, going through a line of police. But one by one we were back inside. Fox News tried to come in, but many of us simply surrounded them and began screaming all kinds of truths into their ears. At first they tried to ignore it as though they had a right to be there, but the number of people surrounding them and the volume of screaming came to such a pitch that they simply had to leave – they were peacefully evicted from the park.

The only thing I could say at this point is that the resolve to occupy is stronger and more serious than it was before. Just the playing board has been rearranged. One day at a time.

Sofie

Annonser

Responses

  1. ”Tredje däck är sedan länge översvämmat. På andra däck läcker vattnet stadigt in. Men på första däck dansas det glatt vidare som om ingenting har hänt. Jag drömmer mardrömmar om Titanic och vaknar svettig upp och inser att de är sanna.

    På Wall Street sätter de 1 procenten proppar i öronen för att slippa höra protesterna från de övriga 99 procenten. Skickar polisen för att rensa upp när demonstranterna blir för högljudda. Här hemma ransonerar riskkapitalister de gamlas och allra svagastes kissblöjor så att festen kan fortsätta i skatteparadiset.

    Vi har redan stött emot de första isbergen. Hela länder står på ruinens brant. Klimatet är redan på god väg att förstöras. Och borta vid horisonten mullrar vampyrsamhället. 1950 var 10 procent av Sveriges befolkning 65 år eller äldre. 2020 beräknas de enligt SCB vara 21 procent. De kommer inte att få fler blöjor än dagens gamla när de inte längre kan ta hand om sig själva.” det här läste jag i Anna Laestadius Larssons kolumn i svenskan värt att föra vidare – läs gärna resten:

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/annu-finns-tid-att-vanda-skeppet_6643570.svd

    jag skickar djupsnack till henne.
    kram
    marie

    • Hej Marie,

      Tack for artikeln som du rekommenderade!!! Tyvarr kommer sakert svenskar att inse hur laget ser ut forst nar aven vi har sjunkit lika djupt som de lander dar folk nu gar ut pa gatorna i desperation over att bli frantagna just den oerhorda trygghet som pensionen ger – och i synnerhet pga av att korrupta politiker lanat pengar som ingen vet vad de gjort med och sedan later folket betala tillbaka skulden (precis som i latinamerika – nu ar det Europas tur att bli beroende av IMF och deras direktiv). Efter 13 ar i Brasilien vet jag hur det ar for folk att leva i stort sett utan pension nar de ar for gamla for att arbeta…den angesten har inte vi svenskar upplevt pa manga ar, men den fanns synnerligen i vart land ocksa forr. Och nu ar vi pa vag tillbaka till det…obegripligt och tragiskt…

      Sofie

  2. Hej Sofie!
    Nu har jag funnit sidan att kommentera igen. Välkommen tillbaka.

    • Vad roligt att höra ifrån dig igen Lillemor!
      Kram, Sofie


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier