Skrivet av: djupsnack | 20 mars 2012

Många kvinnor projicerar sina egna problem på män

Nu ska jag ge mig in på minerat område…

Dagens svenska feminism och dess bakomliggande patologier. Jag förtydligar att jag hänvisar till 2000-talets Sverige, inte något annat land eller århundrade.

Jag råkade få se en debatt mellan Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson på Svt, den finns på youtube. Två extremer, fullt av skruvad statistik för och emot, retorisk propaganda, förvirrat, men ur psykologisk synvinkel en ganska allvarlig situation.

Schyman säger ett flertal gånger att män är fast i en stereotyp könsroll där de ”tror sig ha rätt till kvinnors kroppar”. Den kvinnliga journalisten ställde inte en enda motfråga mot Schyman under hela debatten, så tydligen uppfattas hennes åsikter som helt korrekta av Svt.

Trots att Fi (är det avsiktligt att de använder samma förkortning som Försvaret använder för fiende?) är ett litet parti, är det helt tydligt att deras åsikter dominerar den offentliga debatten. De lutar sig ju numera tillbaka på s.k. genusforskning, som trots att den är högst ifrågasatt på ett flertal vetenskapliga punkter har fått expertstatus både hos massmedia och hos myndigheter.

Efter att i 14 år jobbat med Integral psykoanalys som psykosocioterapeut har jag haft chansen att studera motsatsen – vad som ligger bakom vissa kvinnors bitterhet mot män. Jag ska väldigt kortfattat ta upp några av dessa punkter.

Mänskliga konflikter grundar sig nästan alltid på antingen projektion eller avundsjuka. Vi tar exemplet med Andersson som så starkt ogillar grannens skrytsamhet att han blir upprörd bara över att tänka på det. Förmodligen finns det något i grannens attityd som Andersson identifierar sig med men absolut inte vill se hos sig själv, så kallad spegeleffekt. Grannen påminner om något obehagligt och omedvetet hos Andersson, som gör att denne helst vill slippa se grannen framför sig. Eller så kan det ju vara så att han är avundsjuk på grannens framgång, och avreagerar sig genom att kritisera en av hans negativa sidor. ”Avundsjuka personer letar ofta efter defekter hos andra, som kan rättfärdiga deras negativa känslor”, skriver psykoanalytikern Norberto Keppe i sin bok om avund (Alla sjukdomars ursprung, kap 2).

Det är helt klart att många av dagens feminster projicerar sin egen aggressivitet och dominanta attityd på män.

Schyman kritiserar Sverigedemokraternas stereotypa, generaliserade och negativa bild av invandrare. Men i samma debatt poängterar hon flera gånger att exempelvis våldtäkter – jag citerar – ”är ett uttryck för en föreställning som finns inbakade i en mansroll som handlar om att män ska ha tillgång till kvinnors kroppar”. Är inte det exakt samma sak som Åkesson beskylls för – fast riktat mot en annan målgrupp?

Ett annat feministiskt argument är att nästan alla brottslingar är män. Psykoananlytikern Cláudia Pacheco har skrivit den i stort sett enda seriösa bok som finns om kvinnors patologier, Women on the Couch. Hon är glasklar på punkten att kvinnor har exakt samma patologier som män, fast mer dolt, för kvinnors destruktivitet går oftast ut över de närmaste.

Finns det någon statistik på hur många kvinnor som genom psykologisk tortyr får sina män att ständigt känna sig otillräckliga? Eller hur många mammor som får barnen på sin sida mot både pappan och män i allmänhet (”Typiskt män”; ”Ja, det är så typiskt er pappa att göra så”; ”Ja, ni ser hur pappa är”…). Finns det någon statistik på hur många kvinnor som egentligen bestämmer hemma?

Varför använder Mossad och CIA kvinnliga agenter för att lyckas erhålla hemlig information från mäktiga män?

Kriminella män har många kvinnor omkring sig. Det finns med andra ord minst lika många kvinnor som män som dras till ett brottsligt liv, och vi vet dessutom att det många gånger är kvinnliga intriger som ligger bakom mäns bråk och våldsdåd. Pacheco förklarar att dessa kvinnor lever ut sina brottsligheter genom männen, och njuter av erövringarna, men att de aldrig själva behöver hamna i fängelse. Samhället ser inte ens dessa kvinnor som medbrottslingar. Har inte diktatorer både fruar och döttrar och älskarinnor som stöttar dem?

Sist av allt vill jag framföra en helt personlig åsikt. Dagens svenska feminister och genusvetare borde resa runt lite i världen och se hur den ser ut utanför Södermalm. Att hålla på och peta i barnböcker för att finna genusfel, eller att tjafsa om chefspositioner och lika löner, tyder på total egocentrism och brist på perspektiv. Vår planet mår inte bra, det är krig och hemskheter runt om i världen, ett ofattbart antal barn försvinner spårlöst varje dag, miljontals barn dör fortfarande av hunger och brist på dricksvatten. Hur känns det för deras mammor och pappor?

Om världen ser ut som den gör så är vi kvinnor medskyldiga.

Hälsningar från Sofie

Annonser

Responses

  1. Kanon, gillar att du har mod att skriva om detta.

    • Tack! Jag är ganska säker på att en förkrossande majoritet av svenskar inte alls håller med om alla dessa, märkligt nog, politiskt korrekta åsikter som genomsyrar Sverige idag. Det lustiga är just att man måste vara modig för att våga säga rakt ut vad man tycker i de här frågorna och det tycker jag är väldigt skrämmande. För vad tyder det på egentligen? Är Sverige verkligen ett öppet och tolerant land när allt kommer omkring?

      Sofie

  2. @djupsnack
    Håller med dig om att en förkrossande majoritet av Svenskar tycker det är helt åt skogen och som man hade det inte gått att skriva det som du har gjort, du hade garanterat blivit kallad för kvinnohatare, mansgris, gubbslem o.s.v.

    Jag har följt både Pelle Billings blogg och Pär Ströms Genusnytt under hela tiden de har varit aktiva och märkt att invektiven haglat friskt trots att båda dessa bloggar är för verklig jämställdhet mellan båda könen och att man gång på gång påpekar att kvinnor inte är lika med radikalfeminister, det är radikalfeminismen de vänder sig emot och inte kvinnor! Feminismen ”får” helt enkelt inte kritiseras eller ifrågasättas. Som man skulle jag känna mig mer eller mindre kastrerad om jag kallade mig för ”feminist” och som icke feminist har vi faktiskt inte ett enda politiskt parti att lägga våra röster på, så jag röstar med fötterna nästa val.

    Än en gång, tack för dina kloka ord och ditt mod.

    • Hej igen Barfota!

      Ja, jag minns skolkamraterna i skolan när min samhällslärare tog upp ämnet om kvinnor och män, alla pojkar blev knäpptysta. De lär sig snabbt att inte yttra sig öppet i den här debatten. Men jag har själv en familj som inte alls är politiskt korrekt och alltid har diskuterat heta frågor. Och i Sao Paulo där jag bott de senaste 14 åren fungerar det som i massor av andra länder, man kan ha helt olika åsikter även i polemiska frågor men vara hur bra vänner som helst. Verklig åsiktstolerans.

      Sofie
      (OBS! Du skickade förmodligen en till länk i din kommentar, som jag råkade ta bort av misstag, för jag trodde nåt var fel med texten. Skicka den gärna igen om du vill.)

  3. Sofie,
    mycket modigt och välskrivet !
    Noterar ofta fenomenet ”anfall är bästa försvar” i dagens genusdebatt. Som jag skrev på bloggen GenusNytt:

    Medvetenheten om kvinnors avundsjuka och konflikter blir ”Männens destruktiva maktbegär och krigiska instinkt.”

    Medvetenheten om kvinnors käppar i hjulet och knivar i ryggen på andra kvinnor som vågar byta offerrollen mot prestationer blir ”Det patriarkala glastaket”.

    osv osv

    • Hej Lars!

      Tack för kommentaren och intressanta exempel.
      Det är lite skrämmande det här att man faktiskt måste vara modig för att kunna säga sanningen idag, vart är Sverige på väg? Jag har skrivit flera ggr på den här bloggen om just det här enorma problemet med censur, och om hur hycklande samhället blir genom att alla låtsas hålla med om de ”godkända” idéerna. Jag intervjuade nyligen psykoanalytikern Claudia Pacheco, och hon poängterade att dagens Sverige lider svårt av att alla måste tänka exakt lika om allt, och inte vågar stå upp för andra åsikter.

      Jag upptäckte bloggen genusnytt för några dagar sedan, där finns väldigt många viktiga tankar.

      Sofie

  4. Fan va bra!

  5. […] här gången är det Sofie från bloggen Djupsnack – ett inom jämställdismen nytt ansikte – som ger sig in i debatten med ett inlägg om hur […]

  6. Djupsnack:

    Ditt inlägg var så bra att jag tyckte det förtjänade ett eget blogginlägg.

    http://aktivarum.wordpress.com/2012/03/21/psykosocioterapeuten-sofie-darfor-ar-vissa-kvinnor-bittra-pa-man-projektion-och-avundsjuka/

  7. Hej.

    Uppfriskande text, bra skrivet!

    Hur vore det om du skulle kontakta Pelle billing och gästblogga där?
    Menar inte att den här bloggen skulle vara fel forum eller så, utan tror att det skulle nå ut mer till folk. Du sitter säkert på viktiga saker värt att skriva om i den skruvade genusdebatten.

    • Tack, jag är gärna med i den här debatten om det kan vara till någon nytta. Jag tycker om diskussioner. Jag kan ju kontakta Pelle Billing (flera har refererat till hans websida så jag ska kolla upp den) och höra vad han tycker. Hoppas bara att han vågar säga nej om han inte vill – trots att jag är kvinna! 🙂

      Sofie

  8. Bra skrivet! Jag har tänkt i samma banor förut, det här med att män är omgivna av kvinnor, som är omgivna av män som är omgivna av kvinnor osv 🙂

    ”Samhället ser inte ens dessa kvinnor som medbrottslingar. Har inte diktatorer både fruar och döttrar och älskarinnor som stöttar dem?” precis det är något jag sagt länge! Du satte ord på det bra också.

    Ska blogga om det! Kram

    • Jag kan rekommendera boken jag refererade till, mycket starkt skriven om just kvinnors patologier och ett helt kapitel om just kvinnor och brott, och ett annat om kvinnor och makt: Women on the Couch

      Kram,
      Sofie

  9. Tack Sofie för en mycket insiktsfull och välformulet inlägg!
    För mig är mycket konstigt att dessa feministiska extrem-
    tyckanden har slagit en sådan rot i debatten,trotts att Fi bara
    har 0.4 % i valmanskåren.

    Är det inte lite som Kjesarens nya kläder.
    Mallis

  10. Jag har en bok om kvinnors brottslighet på lut. Den tar upp ett flertal exempel från historien om kvinnliga mördare främst. Den heter ”Les femmes tuent aussi”. Först är det dock några andra böcker som ska klaras av.
    Mycket intressant inlägg för övrigt. Ska börja följa den här bloggen.

    • Hej Maria,

      Vad skriver du för böcker? Verkar intressant…

      Sofie

  11. Mycket bra inlägg, ser jag efter lösningar på problemet så har jag en känsla av att focus behöver lyftas över kvinnligt/manligt, till de mänskliga aspekterna. Lätt annars att fastna i ”hon sa-han sa-hon sa-han sa…”.
    Nära grundproblemet till alla missförstånd och därav felaktiga handlanden genom tiderna, (tror jag) är inte HUR det är, eller VARFÖR det är på ett visst sätt, utan att hur och varför ageras genom en röra av trosuppfattningar, inhämtade från andras svammel om hur och varför allt är.
    Att ”se” och agera, motsättningar mellan kvinnor och män, diskvalificerar omedelbart all framgång i min egen utveckling.
    Synsätt finns och handling finns, men jag väljer själv.
    För individen på kammaren gäller nog att kan det uttryckas med ord har det inget större BESTÅENDE värde…
    Men att ”ta i och utveckla dessa surdegar” är -suck!- fortfarande nödvändigt, aldrig att samförstånd uppnås genom bokstäver, men de kan sätta ord på det som känns.

    ord-tanke-känsla-handling, i nån talmystisk kombination

  12. […] läste nyligen ett blogginlägg, i bloggen “djupsnack”, som ställer sig kritisk till dagens feminism och “sk. genusforskning” (alltså hennes […]

  13. Ett mycket viktigt och välkommet inlägg i debatten. Jag tror jag ska börja följa den här bloggen lite mer (det här var första gången)

  14. Vad jag behövde det här inlägget. Bra att bli påmind det är ju som du säger så ensidig diskusion om saken. Naturligtvis faller jag in i min offerroll. Tänker jag efter, så styr och ställer jag och tjatar och gnatar. Min man får inte så mycket uppmuntran och uppskattning som han är värd.

  15. Äntligen! Vi behöver verkligen ta itu med det som egentligen är problemet och inte blunda för att vi människor, oavsett kön, har mycket på våra samveten. Läste Cordelia Edvarsons kolumn i svenskan idag apropå språkdebatten om att införa ”hen” som pronomen för att ändra genustänket. En typisk kvasidebatt som inte har någon verklighetsanknytning – Cordelia tar upp ett tyskt talesätt ”Deine Sorgen möcht Ich haben” = Dina bekymmer skulle jag gärna vilja ha.
    Så mycket energi läggs ner på en icke-fråga när det finns tusen viktigare saker att ägna sig åt!!!
    ps din blogg, Sofie, var en väckarklocka för mig personligen i en aktuell konflikt – man behöver ständig påminnelse och vaksamhet
    kram
    marie

    • Hahaha, här i Sao Paulo säger alla mina kollegor från Brasilien, Italien, Kanada och USA exakt samma sak: Svenskar verkar ha för lite att göra.

      Det är väldigt intressant att massmedia ständigt tvingar på svenska folket dessa sekundärproblem istället för att ta itu med de stora svenska problemen: och där ser jag just att det finns en avsikt i att sätta kvinnor mot män och män mot kvinnor just i ett land som hade kommit längre än nästan något annat land vad gäller mänskliga rättigheter, social och ekologism medvetenhet, och där både män och kvinnor arbetade tillsammans både utanför och innanför hemmet. I andra länder, som Brasilien, sätter man alltid klasser mot varandra. I Sverige kvinna mot man. Det ligger mycket sociopatologi i det här.

      Sofie

  16. Har varit med i den debatten av och till i många år. Det jag slagits av är hur mycket starka negativa känslor som verkar få utlopp genom just feminismen, och hur ofta man kan se känslodriven kognition i sammanhanget. Riktigt läskigt… Det är inte svårt att se hur ideologier spårat ur i massmord igenom historien när man ser mentaliteten hos en del feminister…

    Det ligger förresten nog en del sanning i både Åkessons och Shymans påståenden, sådana kulturella föreställningar finns tex i vissa kulturer runt medelhavet, och personerna där ifrån är rejält överrepresenterade för just våldtäkt…

  17. […] läste nyligen ett blogginlägg, i bloggen “djupsnack”, som ställer sig kritisk till dagens feminism och “sk. genusforskning” (alltså hennes […]

  18. Hej Sofie! Jag läste just detta och tycker att det var bra och modigt skrivet. Nu har det ju gått nästan 3 år så jag undrar lite, fick du några negativa reaktioner och sånt av att yttra dig i frågan? Ha det bra!

    • Hej Tommy!
      Kul att du hittade artikeln fastän det gått några år. Ärligt talat var det lite av en överraskning för mig att det väckte så många reaktioner – mest positiva dock. Jag blev också inbjuden att publicera på en stora diskussionssite om just genusfrågan, men jag gav snart upp att följa diskussionerna och kommentarerna för jag märkte att vissa blir så uppretade att de sätter igång riktigt otrevliga personangrepp i stället för att bemöta sakfrågorna i sig. Sedan har jag märkt att klimatet är sånt i Sverige, och har också skrivit om det på den här bloggen några gånger (om vår åsiktsdiktatur och intoleranta politiska korrekthet.)

      Eftersom jag hade bott över tio år i Sao Paulo när jag skrev den här artikeln hade jag ingen aning om hur otroligt känslig den här frågan är i Sverige. Det är emellertid väldigt komiskt att höra vad folk i andra länder säger om just den här ”svenska sjukan” som de har kallat den i Danmark exempelvis.

      Men det är lustigt att man ska behöva vara just modig för att våga säga vad man tycker i vårt land!

      Hälsningar från Sofie

  19. Hej Sofie,
    visade ditt inlägg för ett par kolleger som blev mkt förtjusta. De uppskattade verkligen ditt raka tydliga sätt att sätta ord på problemet/fenomenet. De bad mig publicera det på Facebook så det gör jag nu.
    Allt gott till dig och de dina/Marie


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier