Skrivet av: djupsnack | 09 april 2012

Höga krav och utbrändhet beror inte på könsroller – boven är vår tids felaktiga livsfilosofi

Vi hör nästan dagligen folk klaga över att de är slutkörda, överarbetade, utbrända. Speciellt många kvinnor känner att de får ta hela lasset, att kraven är för höga och att de inte får någon uppskattning. Som kvinna och med 14 års erfarenhet som psykosocioterapeut vågar jag påstå att det här faktiskt är kvinnors klagan i långt större utsträckning än mäns.

Med stor lätthet lägger vi skulden för vårt missmod på just könsfrågan. Vi hävdar att vi sitter fast i samhällets påtvingade könsroller och då är det framför allt kvinnan som blir offer.

Men det verkliga problemet ligger på ett helt annat, och mycket djupare, plan.

Vi svenskar – män och kvinnor – har nämligen i modern tid fått för oss att det är förnedrande att tjäna andra människor, i synnerhet om man inte får betalt för det. I dagens Sverige får man höra att ”det är inte mitt jobb”, ”varför ska just jag göra det?”, ”vi stänger om tio minuter, vill du ha nåt eller?”. Jag har hört en vaktmästare säga att han byter lampan imorgon, eftersom han slutar om en kvart.

Vi vill inte ge av oss själva, inte serva, inte ta hand om, inte plocka upp efter. Vi är ständigt irriterade över arbete, skjutsning, barnpassning, strykning och andra vardagssysslor. Från modern amerikansk filosofi har vi fått det helt inverterade* (upp och nedvända) konceptet att för att bli lycklig måste man tänka lite mer på sig själv. Andra däremot – i synnerhet partnern – blir ofta beskyllda för att inte ställa upp tillräckligt.

Den amerikanska lyckogurun Gretchen Rubin ger lyckoformeln: tänk mer på dig själv (dvs: glöm de andra), gör ditt eget ”lyckoschema”, boka gärna in kramkurser (istället för att krama de egna barnen), och glöm inte att hoppa medan du borstar tänderna. Hennes bok är naturligtvis en bästsäljare och eftersom vi svenskar också tappat bort oss fullständigt inom andliga och metafysiska frågor så inser vi inte hur grundläggande fel hon har och vilka katastrofala följder det här får.

”För att ha en frisk kropp och mental hälsa måste vi ägna oss åt att göra gott för andra”, hävdar psykoanalytikern och filosofen Norberto Keppe, och går med andra ord rakt emot dagens populärpsykologi som följer i Gretchens fotspår och menar att vi skulle bli lyckligare om vi bara fick vara mer självupptagna.

Flera av Keppes böcker handlar just om vikten, i synnerhet ur ett hälsomässigt perspektiv, av att arbeta och handla på så sätt att det bidrar till vår omgivning, eller till samhället i stort. ”Det enda bra vi själva har är det vi gör mot andra”, skriver han exempelvis i boken Hälsans usprung; ”Om du önskar dig själv gott måste du handla så gentemot andra, för det är omöjligt att utföra ont mot andra och gott mot sig själv”.

Hela den så kallade genusforskningen startade exempelvis med filminspelningar från förskolor på 1990-talet, som visade att små flickor tenderar att – hemska tanke! – räcka över potatisen till pojkar som ber om mer vid lunchbordet. Kan man tänka sig något mer förödmjukande? Räcka över potatisen! Skönt att vi nu med hårda medel försöker gno bort de här gamla otäcka könsrollerna så att ingen längre ger potatis till någon annan.

Vad är då resultatet av denna enorma ovilja att ge av sig själv. Jo, vi har långsamt blivit världens i särklass sjukaste folk (för att citera överläkaren Nisse Simonson). Vi mår sämre än de flesta folk i världen. Och det beror inte på könsroller. Det beror på att vi vägrar göra det som en människa måste göra för att vara lycklig och frisk.

Att göra goda handlingar mot andra och mot nära och kära är en styrka, inte ett tecken på svaghet. Bara människor med stor kärlek gör stora ting.

Vi borde inte bli så upprörda över den fritid som går åt till att städa upp, sköta hemmet, ta hand om barnen, fixa bilen. De här momenten är inte ett berövande av livet. Det tillhör livet. Och gör man det med omsorg, så gör man gott mot sig själv också.

Hälsningar från Sofie

*Inversion är ett psykologiskt fenomen som Norberto Keppe upptäckte på 1970-talet, och som därefter utgjort ett mycket viktigt element i hans arbete och forskning på människan och samhället. Inversion betyder i korta ordalag att vi på ett omedvetet plan vänder upp och ner på verkligheten, och ser något bra som dåligt och dåliga saker som bra.

Annonser

Responses

  1. verkligen givande läsning och så där härligt provokativt som det blir när vi riktar blicken mot det svenska 🙂 gillar att ni sätter fokus på hur vi inverterat synen på att hjälpa varandra.

  2. Hej Sofie.

    Læste Din artikel på Pelle Billing mansrørelse blogg , vilken var intressant kort klar o koncis.
    Din egen blogg verkar o vara en Bonanza av meningar.
    Återkommer!

    mvh per hagman

  3. Konstigt att all forskning visar att Sverige är ett av de länder där man har den största upplevda lyckan. Dessutom är man friskare, lever längre och är mindre rädd för sina medmänniskor. Hur kan vi ligga i toppen av alla den här typen av undersökningar? Vad har du egentligen för källor för dina påståenden?

  4. @linus
    Jag tror ärligt talat inte att den forskning du talar om är ärlig eller utfört på ett korrekt vis. Om vi nu ”upplever lyckan” så kanske det beror på att många knaprar ”lyckopiller” eller att de hinner ta självmord innan forskarna fått tag på dem. Det rimmar illa med hög självmordsstatistik och samtidigt lycka. Man kan också vara ”friskare” för att man inte har råd att vara sjuk, både jag själv och många andra män jag pratat med har jobbat trots att de borde varit ”sjuka” och kanske kurerat sig. Jag tror nog man får fundera både länge och väl på hur tillförlitligt forskningen du hänvisar till är.

  5. @linus

    ”Konstigt att flera olika studier från olika forskare och olika universitet ändå kan komma till samma slutsats.”

    Egentligen inte så konstigt alls, inte märkvärdigare än att olika religioner har kommit fram till att Gud finns. Troligen så umgås man i samma kretsar.

    Jag söker bara svaret på varför vi i Sverige ligger så pass högt upp på självmordsskalan, skilsmässor, pillerkonsumtionen, våldtäkter o.s.v. De flesta människor jag träffar på i min vardag upplever jag (subjektivt) som allt annat än lyckliga. Nu är ju naturligtvis mina upplevelser områdes och ”klass” baserade, det ser säkerligen helt annorlunda ut på andra platser.

    ”Varför skulle jag lite på djupsnack som enbart refererar till populärvetenskapliga självhjälpsböcker när det finns riktiga vetenskapliga artiklar med helt andra slutsatser.”

    Du skall givet inte lita på någondera, bara fundera, ifrågasätta och ha ett öppet sinne.

  6. ”Egentligen inte så konstigt alls, inte märkvärdigare än att olika religioner har kommit fram till att Gud finns. Troligen så umgås man i samma kretsar.”

    Tror du på allvar att man kan publicera vetenskapliga artiklar i väl ansedda tidskrifter som enbart baseras på forskarens egen bekantskapskrets?

    Jämförelsen med religion säger ju mer om din syn på vetenskapen än något annat. Din anekdotiska bevisföring känns ju inte heller som ett direkt vuxet argument.

    Sen är det ju faktiskt inte så att Sverige ligger jättehögt i i varken pillerkonsumtion eller självmords-statistiken. Våldtäkter ligger vi förhållandevis högt i men de flesta forskare är överens om att den ökningen vi sätt de senaste 30-40 åren mycket beror på att mörkertalet samtidigt minskar.

  7. @linus

    ”Tror du på allvar att man kan publicera vetenskapliga artiklar i väl ansedda tidskrifter som enbart baseras på forskarens egen bekantskapskrets?”

    Ja jag definitivt ätt man inspireras, påverkas och präglas var man har studerat och vilka ”mentorer”, förebilder och deras politiska inriktning. Jag tror också att man ta fram vilken ”forskning” och statistik man vill helt beroende på ändamålet för forskningen, det kan vara frestande att ”glömma” parametrar som påverkar den ”önskade” statistiken eller forskning negativt.
    Jag är ingen forskare så jag bara funderar.

    ”Din anekdotiska bevisföring känns ju inte heller som ett direkt vuxet argument.”

    Måhända, men så länge ”forskningen” inte överensstämmer med den verklighet som jag och personer i min närmaste omgivning lever i så föredrar jag att vara ett naivt barn och fråga… Varför stämmer inte forskningen med verkligheten?

    ”Våldtäkter ligger vi förhållandevis högt i men de flesta forskare är överens om att den ökningen vi sätt de senaste 30-40 åren mycket beror på att mörkertalet samtidigt minskar.”

    Klart dom är överens, det var ju just det jag påpekade innan, det är så lätt att ”glömma” det som kanske inte passar in i det resultat man vill uppvisa.
    Som sagt var, var öppen, fråga och ifrågasätt även forskning och nej, jag är inte emot forskning med forskning är lika litet en Gud för mig som någon annan Gud.

  8. Hej,
    en senkommen kommentar…
    vet inte riktigt hur jag ska säga….men det tycks mig som den kritik som skrivits om ovanstående blogg är lite missriktad…man missar vad som sägs i bloggen-skjuter över målet på något sätt….
    När man skriver om olika samhällsfenomen måste man ju både generalisera och samtidigt uttrycka sin personliga uppfattning om sakernas tillstånd. Vad du säger Sofie är ju bara sådant som många av oss upplevt i vardagen (bland många andra upplevelser av motsatt slag) och ”receptet” är välkänt sedan urminnes tider – bemöt andra som du själv vill bli bemött och att utföra goda handlingar gör oss friskare – tänker på den gamla scoutseden att göra tre genuint goda gärningar varje dag. Tänk om alla gjorde det! Då skulle mycket vara vunnet. Fast det kan vara svårare än man tror, så mycket tid som man ägnar åt sitt ego och att älta gamla oförätter och dumheter.
    kram
    marie

  9. De är detta jag hävdat hela tiden.
    Vi måste släppa egot och själviskheten.
    Börjar vi se varandra och göra gott mot varandra får vi en bättre värld.
    Vi måste tänka på oss perspektivet och inte jaget.

  10. Du missade en viktig aspekt i det här. Det finns ingen brist på hjälpsamma människor i samhället. Problemet är att vi alltid vill ha något i utbyte. Därav så hjälper vi aldrig riktigt någon, eftersom vi i baktanken alltid väntar på att få något för det. Människor ska inte börja hjälpa varandra mer, utan börja hjälpa varandra utan att kräva någonting tillbaka istället. Då kan vi lära oss att säga ja när vi vill, och säga nej när vi inte vill, och mena det.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier