Skrivet av: djupsnack | 04 november 2013

Arrogansen ligger bakom alla mänskliga störningar

Var och en av de psykoterapeutiska skolorna har försökt hitta en förklaringsgrund till människans beteende. Freud trodde att problemet var sexuellt, Melanie Klein såg det i känslor av avund, Alfred Adler i det som han kallade för mindervärdeskomplexet, Medard Boss i avsaknad av medvetenhet och Frankl i brist på ansvar. Min uppfattning är att arrogans, megalomani och längtan efter allmakt ligger bakom alla typer av mänskliga problem.”

Så skriver psykoanalytikern Norberto Keppe i boken Frigörelse om orsaken till människans sjukdomar. Även den tyske psykiatrikern Emil Kräpelin lade under sitt arbete inom psykiatrin märke till att mentalsjuka människor uppvisade storhetsvansinne. Det är ett känt faktum att patienter på mentalsjukhus ofta tror att de är Napoleon, Jesus eller någon annan berömd personlighet. I litteraturen har detta behandlats av flera författare. Dostojevskij beskriver huvudpersonens Raskolnikovs megalomani i Brott och Straff och Mary Shelley skildrar i romanen Frankenstein det fruktansvärda resultatet av att vilja ersätta Guds funktion som skapare. Charlie Chaplin visar i filmen Den store diktatorn hur Hitler leker med världen och drömmer om att bli dess härskare. Norberto Keppe kallar detta beteende för teomani. “Teo” betyder Gud. Således är teomani en vilja att vara Gud.

Alla människor lider av en viss teomani. Vi accepterar inte verkligheten som den är och vill skapa en parallell fantasivärld, vilket leder till problem både för oss själva och för planeten. Teomanin kan visa sig på flera olika sätt.

Den perfektionistiska personen är t.ex. teomanisk eftersom han inte vill erkänna sina brister. Strävan efter överdrivet mycket pengar, makt och status i samhället samt viljan att erövra alla kvinnor (eller män J!) i världen tyder också på storhetsvansinne.

En fanatisk religös person kan vara teomanisk om han beslutat sig för att gå i kyrkan enbart för att fly från medvetenheten om sina egna problem, se sig själv som ett helgon och för att fördömma världens “syndare”. Viljan att andra ska beté sig så som vi föreställer oss att de borde vara (istället för att acceptera dem som de verkligen är) är också ett exempel på teomani, liksom behovet av att kontrollera folk i vår omgivning t.ex. familjemedlemmar och makar genom känslomässig utpressning, sjukdom och aggressioner.

Vi umgås med varandra eller deltar i institutioner om dessa hjälper oss att bli upphöjda. Sedan blir vi besvikna när vi märker att vi kanske inte lyckades förverkliga alla våra fantasier om storhet på sättet vi först trott.

Vi kan även se teomani hos vetenskapsmän då de tror att de kan skapa någonting bättre än Guds skapelse och manipulerar växter och djur utan att vara medvetna om risker och konsekvenser. Å andra sidan kan vi se att vetenskapsmän som observerar naturens lagar och följer dem uppnår fantastiska resultat. Leonardo da Vinci t.ex. fascinerades alltid av fåglarnas förmåga att flyga och ägnade mycket tid åt att observera detta fenomen. Sedan lyckades han skissa både fallskärmar och helikoptrar (som senare visade sig vara flygdugliga). Den 13-årige amerikanaren Aidan Dwyer åstadkom 30% effektivare solpaneler genom att montera solpanelerna som löv på ett träd enligt Fibbonachi-serien (naturens egen lag för harmoni). Den italienske modeskaparen Roberto Cavalli, känd för sina exotiska mönster, var nyligen i São Paulo och intevjuades av ett antal modereportrar. På frågan om hur han får inspiration till sina kläder, svarade han utan att tveka att det är genom att observera naturen och Guds skapelse, som naturligtvis redan är perfekt.

Om naturens lagar är perfekta, borde vi då inte följa dem? Varför vill vi ofta återskapa allt på vårt eget galna vis? Den enda förklaringen är att vi är arroganta.

Av samma skäl avvisar vi vägledning av de som är mer erfarna och har mer kunskap än vi: lärare, föräldrar, psykoanalytiker, genier o.s.v. Det värsta är att vi även avvisar vår egen medvetenhet! Filosofen Sokrates sade att alla människor har medvetenhet. Varför lyssnar vi då inte mer till den?

Vår essens utgörs av godhet, sanning och skönhet, men vi insisterar på att införa det som är ont, falsk och fult (den enda sorts skapelse som vi kan kalla vår egen).

Om vi medvetandegjorde vår psykopatologi skulle vi kunna återgå till vår goda essens, såsom Norberto Keppe skriver i boken Frigörelse:

 

“Vi vill inte se vårt hat och vår avund, eftersom vi ser oss själva i en position som är alltför högt uppsatt – verkliga gudar kan ju inte ha sådana oädla känslor! Och eftersom vi undviker att se dessa brister hos oss själva avisar vi dem också hos våra medmänniskor, som fungerar som perfekta speglar av våra storvulna idéer. Detta är det stora problemet med vårt storhetsvansinne: hur ska vi kunna se någonting om vår enda önskan är att vara upphöjda? […] Psykoterapi är en process genom vilken vi dämpar det storhetsvansinne som individen försöker leva ut, så att sanningen och kärleken får komma till sin rätt. Människans galenskap är hennes kamp mot medvetenhet, en kamp mot Skaparen, skapelsen och henne själv.”

 

P.S. Om ni vill veta mer om psykoanalys kan ni ta kontakt med Kerstin Arvidsson ka@analytisktrilogi.se eller gå in på hemsidan: http://www.analytisktrilogi.se/

 

MVH

Anna Lindquist

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier