Skrivet av: djupsnack | 15 mars 2016

Breivik stämmer Norge och asylsökande hungerstrejkar över maten – hur ska man bemöta det?

Massmördaren Anders Breivik stämmer norska staten för att han anser sig dåligt behandlad. Bland annat vill han ha en PlayStation 3 i stället för sin PlayStation 2, vilket delvis låg bakom hans hungerstrejk förra året.

Hungerstrejker blir ett allt vanligare medel för att visa sitt missnöje (inte helt olikt små barn för övrigt). I fredags matvägrade asylsökande på ett boende i Norrköping för att menyn ansågs för ensidig. På ett annat hungerstrejkade man förra året för att boendet låg för avsides och ”tråkigt”, samt för att kommunen erbjöd för få busskort in till stan.

Vårt samhälle tar allvarligt på kritiken och försöker tillmötesgå kraven. Varför skulle annars Breivik ha fri tillgång till både TV, dator och PlayStation, förutom eget studierum och träningslokal?

Tyvärr har vi för lite kännedom om mänskliga patologier för att inse att eftergifter ofta leder till större missnöje och fler krav, ibland även aggressioner.

Vi människor lider nämligen – alla – av obotlig avundsjuka, som vi sedan projicerar på omgivningen om vi inte blir varse den.

Avundsjuka i sin grundbetydelse från latinet betyder att vi inte ser det som är bra (invidere). Ett av dess vanligaste uttryck är att vi inte ger värde till alla fina saker vi har i livet, utan i stället fastnar vid de negativa. Ännu svårare kan det vara att ge värde till sådant vi har fått till skänks. Vem minns inte det gamla rådet om att aldrig ge bort kattungar gratis?

”En avundsjuk individ accepterar inte att vara tacksam, för då måste han erkänna andras godhet”, skriver psykoanalytikern Norberto Keppe i sin djupgående analys av människans avund och otacksamhet i boken Alla sjukdomars ursprung.

Andras hjälp kan till och med uppfattas som rent stötande, för det krävs ödmjukhet att erkänna sitt eget behov av omsorg.

Det typiska exemplet är frustrerade tonåringar som oavbrutet klagar på sina lärare och föräldrar. Ju mer föräldrarna försöker uppmuntra eller vara till lags, desto värre blir det.

”Avundsjukan riktar sig mot just de personer och saker som är mest oumbärliga, vilket gör den till en mycket motsägelsefull ”känsla”. På samma gång som man har behov av en viss person, tar man avstånd från och opponerar sig mot honom eller henne och förhindrar sig på så sätt från att ta del av det man mest behöver. Den avundsjuke individen förstör med andra ord källan till sin egen lycka och välmåga.”
(Keppe, Alla sjukdomars ursprung)

Vi människor behöver gränser och ibland ruskas om lite för att vakna upp ur vår negativism. Avundsjukan är nämligen den stora boven bakom destruktivitet och självsabotage, den som orsakar vår deprimerade och olyckliga inställning till livet. Men i stället för att se orsaken i oss själva, projicerar vi det på omgivningen.

“Den avundsjuke individen brukar intensivt leta efter fel hos andra, för att kunna ge utlopp för och rättfärdiga sin gemena känsla,” skriver Keppe vidare. ”Detta beteende gör den andre personen fullständigt förvirrad, för han begriper inte varifrån denna uppsjö av anklagelser kommer.”

Avundsjukans motsats är tacksamhet, skriver han i samma bok:

”När något hela tiden mal sönder lyckan inombords, vanligtvis i form av en vag olustkänsla, beror det med all säkerhet på att personen befinner sig i denna ”känsla” av avund. För att bättre förstå hela utsträckningen av detta illamående är det bara att jämföra med tacksamhet, som är en sann känsla och som innebär att tycka om livet och allt det har att erbjuda.”

Därför ska jag avsluta med en kommentar från en av flyktingarna på det ”långtråkiga” boendet Vida Vättern utanför Ödeshög i Östergötland. Till skillnad från de hungerstrejkandes kommentarer om ”frustrerande”, ”arg”, ”negativa känslor” och ”inget känns positivs just nu”, så gick Tomas Negussie från Etiopien ut i media och sade att ”Jag är inte här för maten. Jag är här för friheten och jag har sökt friheten länge. Jag vill ha ett bra liv i framtiden, en bra utbildning, för mig och min familj. Jag har ett ljust liv här, det är därför jag är här. Jag har gått igenom mycket i mitt land och jag har offrat mycket för att komma hit.”

Sofie

Annonser

Responses

  1. Bra skrivet Sofie, när jag läser så kan jag bara gå tillbaka till mig själv. Jag är på slutet av min utbildning som jag går för att få behörighet till högre studier. Men varje dag får jag kämpa för att sätta mig med boken och plugga jag har hundra andra saker som jag vill göra och som jag på riktigt tycker är viktigare just då. Och resultatet när jag inte gör det jag ska som att plugga så mår jag dåligt. Vi ser ju genom konsekvenserna av vårat handlande vilken intention vi har.

    • Hej Emelie! Roligt att höra ifrån dig. Ja, det är ju så det är. Mest intressant är ju att vi är så rädda för att erkänna att vi allihopa faktiskt har en patologisk sida och dåliga avsikter många gånger. Men inser vi inte det så lyckas vi ju inte hjälpa varken oss själva eller andra.

  2. Hej Sofie
    Den här bloggen skrev du ju i mars och jag läser den först nu pga olika omständigheter. Hur som helst kommer den i rätt tid och jag för den vidare till Facebook till mina kolleger – vi lever i konstant sammelsurium av omedvetandegjorda känslor bland patienter och personal.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier