Skrivet av: djupsnack | 24 maj 2016

Är det en kupp på gång i Brasilien?

Det politiska klimatet i Brasilien ligger farligt nära kokpunkten. I miljontals har brassarna gått ut på gatorna och protesterat mot det urusla styret, våldet och framför allt den moraliska rötan hos politiker som inte drar sig ens för att stjäla skolbarnens lunchbudget.

Som mångårig utlandssvensk ska jag beskriva vad det är som händer, nu då rykten börjar spridas internationellt om en pågående statskupp.

Den största korruptionshärvan i historien

Folkets protester växte lavinartat efter att federala polisen avslöjade den största korruptionshärvan som någonsin bevittnats i ett demokratiskt land. Utredningen som började med en anspråkslös bensinmack anklagad för pengatvätt, visade sig snart leda rakt upp i regeringens toppskikt. Med hjälp av otaliga små och stora företag, framför allt byggjättar, har pengar slussats från det statligt ägda oljebolaget Petrobras till olika politiker och partikassor. Under arbetarpartiets (PT) 14 år vid makten har uppskattningsvis tiotals miljarder – möjligtvis biljoner – dollar förskingrats.

Ingen vet var skandalen ska sluta, och många bävar för vad som kommer att uppdagas nu när den statligt kontrollerade utvecklingsbanken BNDES ska granskas. Deras största klienter är nämligen samma företag som dömts för grov korruption i Petrobrashärvan.

LULA-E-DILMA

Dilma och Lula på arbetarpartiets PTs möte.

Ingen har ännu bevisat att presidenten Dilma Rousseff själv är inblandad, men som före detta energiminister och mångårig ordförande i Petrobras egen styrelse anses det i stort sett omöjligt att hon är oskyldig. Den store folkledaren för arbetarpartiet är dock inte Rousseff, utan hennes mentor, ex-president Luiz Inácio Lula da Silva, som från att ha varit en av världens mest uppskattade politiker idag räknas som Brasiliens mest hatade man.

Inte minst sticker det i ögonen på folk att Lula da Silvas son, Lulinha som han kallas, gick från lågavlönad djurparksanställd med en lön på motsvarande 1400 kronor i månaden till en av Brasiliens absolut rikaste män under pappans presidentsår.

När Lula da Silva till mångas belåtenhet togs in på polisförhör tillsammans med Lulinha och andra korruptionsmisstänkta familjemedlemmar i mars i år, reagerade Rousseff med att omedelbart utnämna honom till stabschef och därigenom förhindra fortsatta brottsutredningar. Invalda politiker i Brasilien har nämligen en privilegierad position där de varken får granskas av polisen eller straffas.

Chockerande 352 av Brasiliens 594 kongressledamöter – 60% – är i nuläget under utredning eller redan dömda för korruptionsbrott men kan inte tas bort från sin position.   

De miljontals människor som gått ut på gatorna och protesterat har från början påpekat att protesterna gäller alla sittande politiker och partier, men då president Dilma Rousseff i stället för att reda upp härvan valde att neka till allt och hårdnackat försvarade sina inblandade ministrar, började folk att kräva hennes avgång. Under några spända veckor cirkulerade otäcka rykten om att militären stod redo att ingripa för att plocka bort henne om hon inte gav med sig frivilligt.

1

Över en miljon människor demonstrerade på Avenida Paulista i São Paulo den 13 mars i år och krävde presidentens avgång. Även i alla andra storstäder gick folk ut i miljontals. Folk vill se ex-president Lula da Silva, som betraktas som hjärnan bakom härvan, i fängelse.

Statskupp eller inte?

Enligt den brasilianska konstitutionen kan en statschef enbart avsättas om han eller hon har begått ett brott. Folkets påtryckningar ledde nu i maj fram till en riksrättsprocess där det bevisades att Dilma Rousseff fuskat med räkenskaperna och dolt landets verkliga underskott, vilket gav kongressledamöterna rätten att genom ett majoritetsbeslut rösta för hennes avgång. Regeringsanhängare hävdar dock att budgetfusk är ett så vanligt brott att det inte kan räknas, och att avsättningen därmed är ett konstitutionsbrott och en statskupp. Specialister på andra kanten menar att ett brott är ett brott, oavsett hur vanligt det är och att riksrättsprocessen därför har gått helt rätt till.

Vicepresidenten Michel Temer från det demokratiska partiet PMDB tog över i förra veckan, och trots att folk vet att även han är korrupt hoppas man på att den krisregering han nu sätter ihop åtminstone kan få stopp på det akuta ekonomiska fallet.

Dessutom väntar man på en fortsättning i polisutredningen om Lula da Silva och andra regeringsmedlemmar som tidigare skyddats av sin ställning.

Nu reser sympatisörer av arbetarpartiet runt om i världen och försöker övertala andra länder att det har begåtts en statskupp i Brasilien. Bolivia, Kuba, Venezuela och andra vänsterstyrda nationer i Sydamerika vägrar erkänna den nya regeringen, och har hotat med att ingripa för att ”återställa demokratin” i Brasilien. Även arbetarpartiet har talat om att de ska ”använda alla medel” och kämpa för att ”försvara demokratin”.

Vänsterpartierna i Sydamerika vill inte alls ha jämlikhet

Av historiska skäl har vänsterpartierna i Sydamerika alltid betraktat sig själva som de enda legitima representanterna för folket, och anser sig därför berättigade att sitta kvar vid makten även om de förlorar ett majoritetsbeslut. All kritik mot deras egna partier betraktas som ”folkfientlig”, och de ser sig som demokratins förkämpar även om enbart 10% av befolkningen idag stöder Rousseff.

Det anmärkningsvärda är emellertid att det stora stödet till arbetarpartiet inte kommer från arbetarklassen, utan framför allt från lärarkåren. Tron på att arbetarpartiet ska genomföra sitt löfte om social rättvisa är så stark inom vänstersympatiserande akademier och artistkretsar att man vägrar inse det som vi skandinaver enkelt inser: arbetarpartiet har inte på långa vägar engagerat sig för ett jämlikare samhälle.

Ta bara exemplet med sjukvården. I retoriken förkunnar Lula da Silva att han är en av folket och polariserar gärna med ”vi” mot ”dem”. Under många år har han avvisat kritiken mot de undermåliga statssjukhusen med argumentet att de under hans regeringstid blivit lika bra som de bästa privatsjukhusen. Icke desto mindre valde han själv att läggas in på svindyra lyxsjukhuset Sírio-Libanês i São Paulo för att behandlas för sin cancer. Även Dilma Rousseff valde det likvärdigt exklusiva Hospital Israelita Albert Einsten när nöden krävde.

Eller ta skolutbildningen. Alla, rika som fattiga, vet att grundorsaken till problemen är den ytterst låga utbildningsnivån hos den stora del av befolkningen som inte har råd att betala dyra privatskolor åt sina barn. Regeringen har inte försummat något tillfälle att visa upp sina nyöppnade statliga universitet, eller att presentera landets förbättrade statistik i antalet högskoleutbildade. Kritiker har däremot påpekat att många utexaminerade saknar grundläggande skriv- och läsfärdigheter, och att det är grundskolorna man borde satsa på i stället.

Bekräftelsen kom när skolministeriet publicerade den beklämmande sanningen om 2014 års centralprovskrivning, där en halv miljon (500.000) gymnasielever fick noll (0) rätt på uppsatsskrivningen.

Lula var en hyllad president

Under sina första fyra år vid makten var Lula da Silva hyllad över hela landet – för första gången hade även medelklassen röstat för en förändring och förhoppningarna var stora. Lula da Silva införde familjebidraget Bolsa Família till de som saknade jobb och mat för dagen. Alla lyssnade med framtidstro på Lulas löften om ett Brasilien som är bra för alla. Det blev dock inga förbättringar alls för de hårt arbetande och tungt skattebelastade storstadsborna. I stället har det blivit allt svårare att överleva på lönen – för den som fortfarande har någon lön – och fyra av fem nyöppnade företag går i konkurs inom ett halvår.

Företag och privatpersoner går på knäna av skattetrycket och av bankräntor på över 400% om året. Agenter från olika kontrollerande organ har dessutom fria händer att gå runt och tillämpa godtyckliga och mycket dryga böter till verksamheter som oftast tvingas välja mellan att betala de mutor agenten vill ha eller att få firman igenslagen.

Trots allt finns det hopp. Det är första gången i historien som både brasilianare i allmänhet och massmedia i synnerhet ställer krav på sina politiker. Politik diskuteras dagligen och överallt och det dyker upp nya hårresande skandaler varje dag, som vittnar om att korruptionen fått härja alldeles för fritt alldeles för länge.

Bland tusentals tragikomiska politiska skämt som cirkulerar i social media har exempelvis följande vitsiga, men faktiskt helt sannfärdiga, kommentar fått stor spridning:

”Brasilien gör framsteg. För tio år sedan kunde vi brassar namnen på varenda spelare i fotbollslandslaget, och ingen hade hört talas om högsta domstolens medlemmar. Idag vet hela befolkningen namnen på de elva domarna i högsta domstolen, men ingen enda brasse har någon aning om vilka de elva spelarna i landslaget är.”

Kupp eller inte. Vad tycker ni?

Sofie

Annonser

Responses

  1. Makt korrumperar, fördummar och göder kriminalitet i alla länder. Det är bara i vilken omfattning och tillvägagångssättet som varierar. Partipolitiskt spel har gjort sitt och vi behöver alla ta mer ansvar genom direktdemokrati, tycker jag.

  2. Åh, vad skönt att få den här redogörelsen, Sofie. Tack så mycket. Hoppas att medvetenheten hos folket fortsätter att öka. Det kan vara lätt att manipulera massan där varje individ slutat tänka själv. Från min horisont har det varit oöverblickbart och oförståeligt. Halkar själv lätt in på enkla förklaringar – militärkupp (USA-finansierad) är en gammal idé från 1900-talet som jag anammade redan i tonåren på 70-talet. Men bovar och korrumperade politiker kan byta utseende och färg och gör det förstås hela tiden – makten korrumperar per se. Keppes forskning hjälper oss att genomskåda andras korruption allteftersom den egna korruptionen medvetandegörs.
    Men ibland blir jag rädd – det är många krafter som arbetar tvärs emot medvetenheten och mänskligheten. Både i det stora och det lilla.
    Tack igen för din klara och tydliga artikel
    kram

  3. Kul att du uppskattade den. Jag ser när jag läser de nyheter som sprids över världen att det beror helt och hållet på vem som varit källan till informationen. Massor av PT-anhängare gör nu en PR-runda för sin syn på saken, och de är de absolut enda brassar som fortfarande tror på någon av politikerna. Alla andra skulle vilja se hela kongressen utbytt på en gång.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier